minnesförlust

Jag tror att jag lider av kronisk minnesförlust? Men det märkliga är att det bara gäller en viss typ av möten. Jag kommer i princip alltid i tid och trivs med det, men sen finns det vissa saker som jag helt enkelt alltid glömmer bort. Ett exempel är tid för linsundersökning hos optikern. De tre senaste avsatta och uppskrivna tiderna har jag helt lyckats förtränga från mitt medvetande. Jag tycker att det är ganska irriterande och nu börjar det ju faktiskt bli pinsamt att gå in dit och boka en ny tid med en lam ursäkt.

Idag hade vi möte med Lumbusstyrelsen och vi bestämde oss för att köra hårt med att få Klubben redo för en spelning 7e mars. Det blir en upptakt inför internationella kvinnodagen. Fritidsgården har beställt trumset, diskmaskin och en massa annat bra som vi hade önskat oss och det känns grymt kul att det snart är igång. Förhoppningsvis kan vi få till det på ett bra sätt så att det är en anställd som har öppet 3 eftermiddagar i veckan så att det kan bli en bra och naturlig mötesplats/caféverksamhet för äldre ungdomar.

Idag har jag lagt ner en massa tid på en redovisning vi skulle haft imorrn, men läraren är sjuk så nu har jag hela fredan ledig i princip. Det finns såklart en hel massa saker som jag borde göra, men jag tror att jag kommer ta det lugnt och bara fixa lite jourpapper som ska in, skriva ett paper om symbolisk interaktionism, kanske måla lite köksväggar och sen vara ledig. Skönt ju!

flygblad

Fast att jag är en sån som förespråkar att absolut inte sitta och gnälla utan är det nåt du inte gillar skriv en artikel, starta ett forum eller en förening, demostrera, ja gör nåt för bövelen! Ändå sitter jag här helt handfallen efter att ha fått folkfrontens senaste flygblad i brevlådan. Ska jag sätta lappar på brevlådan så att det tydligt framgår att jag inte önskar den typen av post eller ska jag gå upp till kommunjuristen och fråga om det överhuvudtaget är lagligt att formulera sig som de gör, men det är det ju så vad har jag för det? Så, vad gör jag då? Spyr galla här på bloggen, ja det hjälper säkert. Jag känner mig så jävla maktlös.

klantkatt

Idag fick katterna vara ute utan koppel för första gången. En av mina små bäbisar skulle göra ett jättelångt hopp över källartrappan men råkade åka in med nosen före i väggen, stackars liten. Det hela slutade med näsblod och skrubbsår. Jag kanske ska döpa om honom till klantis eller nåt.
Jag hade ju en tid hos frissan idag men dom hade stängt så vi får väl se när det blir av. Det gamla kaklet är borta ur köket och elen är igång. yay.

Det är ju ett tag kvar men det är ändå dags att börja påminna så ni vet vart ni ska befinna er den 26-27 juni.
http://www.hayride.se/

aktivitet

Idag började nya kursen: välfärdsstatens värdegrund, ramverk och aktörer. Det är ju sjukt intressant och viktigt att fördjupa sig i frågor som- vad är rättvist? vem bör få vad? vad krävs egentligen för att leva ett gott liv? vad är frihet? och vilka rättigheter bör individer ha?
Särskilt för dom inom mitt yrke eller liknande. Vems ärenden springer jag? Det skapar hos mig ett visst mått av turbulens och förvirring när jag motsägelsefullt nog å ena sidan värdesätter vikten av att förhålla sig normkritisk och å andra sidan aktivt pedagogiskt verkar för att upprätthålla samhällets normer i mötet med individen. Vad är då värst, att hämmas av de snäva accepterade rollerna eller uppleva socialt utanförskap pga sin frihet? Trots att dessa roller på intet sätt är någonting statiskt blir de det när individer själva definierar situationen/rollen som verklig. och hur ska jag lyckas hålla mig uppdaterad i ett pluralistiskt postmodernt samhälle som förändras i racerfart. Det finns ju så många subkulturella normer att förhålla sig till. Ja, ja, nog om mitt förvirrande dravel. Idag startade ju som sagt kursen och jag blev trots allt lite besviken, föreläsaren hade ringa erfarenhet av att hålla distansföreläsningar och det var som att hon talade till någon annan hela tiden (förmodligen campusstudenterna). Det blev svårt att hålla koncentrationen uppe under 4 timmar. Efter skolan passade jag och C på att smita in på Unga Vuxna och presentera jouren innan vi hade möte med våra revisorer. Det känns som att vi uträttat en hel del idag och snart kan vi helt pusta ut efter jouråret 2008. Nytt år nya tag. Imorgon ska jag till frissan och färga håret, gången efter det blir det hårförlängning, men det måste ju matcha färgmässigt. Det blir nog brunt med lite ljusare slingor.

Den sönderstressade generationen

Precis efter mitt förra inlägg la jag mig i sängen och kollade på livspusslet (finns på svt play). Det var ju som ett svar på det jag nyss skrev. Uppenbarligen är det fler än jag som har svårt att koppla bort jobb, skola och andra ansvarsområden. Några konstruktiva lösningar gav det kanske inte, snarare en uppmärksamhet på varningssignaler och ett konstaterande, bara för att något är roligt och givande betyder det inte att det inte är stressande för både kropp och själ. Jag avundas å ena sidan de som har en fast arbetstid och kan lämna jobbet när de går hem, men... jag skulle tröttna efter en vecka. Jag önskar mig ett uppgiftsvakum under en vecka, eller kanske bara en helg. Åka nån stans där det varken finns internet eller täckning och bara göra absolut ingenting. Kanske i sommar.

Livet efter semestern

Skolan började i fredags och det var sådär att komma tillbaks, jag känner mig trött och lättretlig. Kanske för att det var tentavecka och jag vet att jag inte gjorde bra ifrån mig. Kanske för att det var sjukt kallt och att eldandet är en tidstjuv. Det var helt enkelt en allt för stor chock att komma hem och börja sitt liv igen efter en lååååång men ändå alldeles för kort härlig välbehövd semester. Ibland så undrar jag hur det kommer sig att jag alltid har så sjukt mycket att göra, är det bara jag som upplever det som ett problem att jag aldrig är helt ledig och kan slappna av eller är det så att folk i allmänhet gör färre saker. Är det det senare kanske jag också måste stryka lite på att göra listan för skolan och ekonomin kan inte bli lidande, elda måste jag om jag inte ska dö av köldskador och jouren måste kickas igång ordentligt den här terminen. Planering och strukturering av sommarlovsentreprenörerna drar igång nästa vecka och det är inte långt kvar till 8e mars och allt vad det innebär. Vad är det då som blir lidande tro? Allt det där underbara, det som känns värt, som att spela roliga nintendospel, se en bra film, följa en serie, bara ta en tupplur om man är trött, springa med ett snöre som katterna kan jaga, laga mat, måla nya väggen i köket, repa, sminka sig, lokalisera de kläder man känner för att ha på sig just den dan, umgås med folk utan att ha något som ska uträttas medan man ses, ta ett långt bad med badskum, läsa en bra bok som inte ger någon som helst intellektuell stimulans, och säkert en hel massa annat som ger mig livskvalitet. Jag vill ju inte vara en tjurig person men det är så lätt hänt när jag knappt upplever mig ha tid att sova.
Sen går proppjäveln i köket en gång i timmen så jag måste oroa mig för att all mat ska bli dålig och att en massa smält is från frysen ska skapa en flod lagom till hantverkarna kommer imorrn och säkert behöver en massa el till sina maskiner. Just nu låter det som att hela huset ska blåsa ner. Bäst att sätta på mitt nya elelement, krypa ner i sängen och klura på bra 8e mars aktiviteter. Komunalrådet har gått med på att säga några ord och vi ska ha ett kvinnohistoriaquiz med finfina priser. Vad mer? kom med förslag! Det är första året Hultan uppmärksammar den här dan så det måste bli bra så det blir en vana.

Ska det va såhär?

Köldchock! Natten till idag var det -21 i ödhult, vilket innebar att jag eldade 6 fulla pannor (det är 18 turer fram å tillbaks till vedbon) och det var ändå bara 9 grader inne när jag vaknade imorse. Inte ok. Efter en hel del huttrande och svordomar insåg jag att det var på tiden att jag blev handlingskraftig så jag åkte till Vby och köpte ett elelement att ha i sovrummet. Nu behöver jag iaf inte vakna frysandes. Hur jag ska lösa det här med att gå ut från morgonduschen vet jag inte än.

tenta, stress, tre i familjen och poesi

Jag känner på mig att jag kommer fucka up den här tentan, det finns inte tillräckligt med tid. Jag pluggade såklart inte så mycket som jag tänkt mig i mexico och nu är det svårt att ta igen 2 veckor förlorad tid. Det är inte det lättaste att genomföra en uppgift med syftet att fånga socialpedagogikens "själ" när man inte är kapabel till att flumma.
Jag låter PD James göra det år mig:

Sanningen kan vara lika skiftande som hennes känslor. Lika opålitligt som minnet. Den var som en fjäril. Man kunde fånga den och döda den och nåla fast den vid ett papper och redogöra för varje ömtålig detalj, varje nyans, varje skiftning. Men då var det inte längre någon fjäril.

Jag måste ju introducera er till mina två nya familjemedlemmar, Trulls och kanske Svante (jag tänkte tuffa namn men sen såg dom ut såhär).