Med mindre än en vecka kvar till avfärd, väskorna packade och skolarbetet här hemma avklarat börjar resfebern. Jag vill bara komma iväg samtidigt som det känns märkligt att något som planerats i ett år börjar närma sig med stormsteg. Jag måste erkänna att jag är nervös och orolig eftersom min fot och mitt knä ännu inte är helt återställda och jag vet inte heller hur det kommer kännas att på sätt och vis återuppleva sådant som är glömt och förträngt. Språket är också ett orosmoment eftersom jag inte har haft tid eller ork att plugga så mycket spanska som jag borde ha gjort. Jag vet att det kändes märkligt sist eftersom det blir svårt att få en bra relation när man samtalar med en person genom någon annan.
Lite om resan och det som förhoppningsvis kommer ske om pachamama vill mig väl den här gången:
Först ska vi spendera två veckor i Cochabamba (på ca 2000m höjd) där vi ska studera spanska, vänja oss vid höjden och göra en del studiebesök. Där kommer jag bo hos samma familj som tog hand om mig när de andra reste vidare till La Paz. Vi kommer bl.a besöka SOSbarnbyar, RedTinku (som arbetar med folkbildning på ett torg genom att ha öppna föreläsningar, politiska diskussioner och en dagsfärsk tidningsvägg för att alla människor ska kunna ta del av nyheter), skolan Molle Molle, CIWY (arbetar med miljöfrågor och att förvilda tama djur i deras naturliga miljö) och KAWSAY (som arbetar med bildning utifrån ursprungsfolkens perspektiv). Vi kommer även göra utflykter till Villa Tunari och förhoppningsvis till saltöknen Uyuni.
saltöken, Uyuni
Cochabamba
CIWY
KAWSAY (Evo Moralez kusin som vi träffade förra året berättar om Jaqi)
Naira och Olga
Från skolan Molle Molle där vi var och planterade träd förra året
Villa Tunari
Efter vistelsen i Cochabamba ska vi resa vidare mot La Paz och El Alto (en av världens högst belägna städer på ca 4150m) där vi ska ha vår praktik under tre veckor. Jag ska praktisera på Yanapi som är ett dagcenter för flickor där de arbetar mycket med självkänsla och identitet. Vi kommer även göra studiebesök på olika organisationer och varandras praktikplatser. Jag ska bl.a följa med de socialarbetare som arbetar på Svenskbolivianska skolan i La Paz och besöka olika kvinnorättsorganisationer. Det blir troligtvis lite turistande också med besök vid titicacasjön, solön och en cykeltur längs dödens väg för vissa av oss. Själv tänker jag åka efter i en jeep eftersom jag vet med mig att jag är så olycksbenägen. Med lite tur kommer vi även göra ett besök på en lucha libre där traditionellt klädda kvinnor (cholitas) slänger varann i luften och brottas.
Efter den långa praktiken går resan vidare mot djungeln och ett besök på en lantbrukskola för pojkar och ett besök på en skola för funktionshindrade flickor i San Ignacio som ligger nära gränsen till Brasilien.
Och allra sist kommer vi besöka Santa Cruz, Bolivas största stad som har över 1.5 miljoner invånare.
Jag ska försöka uppdatera bloggen efter bästa förmåga så håll tillgodo. Om ni vill veta mer om min förra resa till bolivia så kan ni läsa från okt och nov 2009.
