träningskläder för den kräsne

Om man som jag, många gånger har dragit sig för att träna för att man känner sig obekväm i träningskläder, så kanske man kan ha nytta av lite tips på såna träningskläder som jag använder. Tidigare så kände jag ofta att jag var så obekväm i joggingbyxor och t-shirt att jag helt enkelt struntade i att gå på några pass även om jag tänkte att jag skulle göra det fram tills en timme innan passet. Tillslut så började jag känna att det blev en begränsning i min vardag och så fort jag upplever att något begränsar mig så försöker jag hitta en lösning. Lösningen den här gången resulterade i träningskjolar och träningsklänningar:)

Leopardklänning i bomull från H&M för 99:- (jag har en i svart och en mörkblå/grön också)

Bodys är ju alltid kul i träningssammanhang, särskilt om dom är så fina som den här från Monki 80:-

bomullslinnen från H&M för 79.50:- (jag gillar ju andinska mönster och rosetter)

och lite knasiga korta och breda linnen/tröjor som dom här från modcloth och Monki 150:-

Till bodyn eller linnet kan man ha en tunn svart kjol eller en skojsig prickig, som dom här från ellos för 149:-

knästrumpor

och sist men inte minst jazzskor från dansshopen (som har en mockasula vilket gör att det inte blir så tvära stopp när man tränar t.ex zumba. Min dumma fot och mitt knä klarar inte riktigt tvära stopp utan att få för sig att hoppa ur led eller nåt annat idiotiskt).

En helg i januari

Warhammerbygge, dagbokssriverier och klotter är några av de saker som vi fick göra igår när vi hjälpte till att finslipa utställningen VÅLD-en utställning om dig. VÅLD handlar om vardagsvåldet i ungas värld och det ska bli spännande att gå på invigningen den 6e feb kl. 14.00. Gör det du också! Jag är superstolt över Elin som har lyckats ro det här i hamn efter ett år av informationssamlande, idéspånande, timmar av transkibering och allt annat som hör utställningar till.

En rockabillyafton på "nya" Metropol sitter aldrig fel. Stort minus dock för extremt långa barköer. Jag väntade i över 45 min för att köpa en alkoholfri drink innan jag gav upp och var på ganska dåligt humör. Idag är jag dock nöjd över att jag sparade lite pengar.

Helgen avslutades med lite rumpskak på Zumban.

Nu ska jag elda lite, förbereda mig inför Rädda Barnens Ellenledarutbildning som är imorrn på förmiddagen, seminariet som min grupp ska hålla i på eftermiddagen och fixa lite inför att V kommer på kvällen.

folkbildning-där den inte tas förgiven

På ett torg mitt i Cochabamba har organisationen Red Tinku (red betyder nätverk på spanska) ställt upp en vikvägg fullständigt översållad av dagsaktuella tidningsartiklar av politisk karaktär. Allt för att säkerställa att även den som inte har ekonomiska förutsättningar att köpa en tidning skall kunna hålla sig uppdaterad om det politiska läget. Det finns också möjlighet till tolk/uppläsare om man är analfabet eller talar exempelvis quechua. Ibland så hålls det öppna föreläsningar på torget av lärare från universitetet och man kan även låna böcker och sätta sig och läsa en stund i skuggan under ett träd. Överlag så är torget en samlingsarena för den som vill diskutera och träffa andra som är intresserade av politik. Torget har vart en politisk samlingsplats under många år och spelade en avgörande roll vid vattenkriget (och delvis under gaskriget) då människor vallfärdade från långväga håll för att demonstrera mot privatiseringar, orimliga prisökningar och för rätten till sin egen produktion.

Jag tror att vi allt för ofta tar förgivet betydelsen av att kunna gå till ett bibliotek eller en bokhandel och således ta del av den information som vi anser oss berättigade till på det språk som vi talar.

microlån?

Idag var jag på en föreläsning om hur man arbetar med frågor som rör alkohol och droger i Namibia. Underligt nog så var det bara jag och en till person på föreläsningen vilket känns ganska pinsamt faktiskt. Visserligen så var inte föreläsaren i Sverige enkom för att föreläsa för oss, men jag tycker att det känns lite respektlöst. Hur som helst så var det en intressant föreläsning även om jag upplevde att det arbete som hon beskrev bedrivs på ett liknande vis i Sverige. Det som var nytt och intressant rörde snarare fakta om landet. På något sätt så hamnade vi i en diskussion rörande microlån vilket jag tycker är mycket intressant. I Bolivia så besökte vi en organisation som arbetar med microlån för att bedriva ett kaffe/cashewnötsplantage (fairtrade såklart). Det gick till så att kvinnor fick låna pengar för att köpa en eller ett par kaffeplantor som de sedan odlade och skördade från. När de väl skördat så kom de till fabriken där de själva fick rosta, mala och packetera kaffet och sedan fick de hjälp med distributionen. När de tjänat lite mer pengar kunde de köpa ytterligare ett träd och på så vis expanderade "företaget". Jag har tänkt mycket på hur man skulle kunna appelicera denna tanke på exempelvis svenska förhållanden (eller om det redan existerar?). Kanske kan man jämföra det med "starta eget bidrag"?

Kaffeplantor till salu

rosta

packetera

väga

färdigt att avnjutas

Saker att se fram emot och lite sorg över det som var

Så var då äntligen ämnet för min uppsatts satt. Det har vart svårt därför att jag inte har kunnat bestämma mig för hur jag skulle prioritera. Om jag ville skriva om ett ämne som berör mig, ett ämne som kanske genererar relevant fakta och som skulle kunna användas som påtryckning i något sammanhang där jag anser mig uppmärksamma någonting som är felaktigt och skevt eller om jag ville att uppsatsen skall gynna mig i framtiden då jag söker arbete eller liknande. Mycket att ta ställning till med andra ord. I slutänden så bestämde jag mig för att det viktigaste är att jag tycker att det är intressant och att jag förhoppningsvis kan påverka med det färdiga meterialet. Nu känner jag mig peppad på att sätta igång.

En annan rolig sak är att det inom kort kommer startas upp en Ellengrupp i Vimmerby för vilken jag är projektledare och inhoppare som ledare när det behövs. Efter förra årets lyckade Marilyngrupp så känns det kul att arbeta med samtalsgrupper igen och särskilt nu när det är beslutat att tjejjouren Svalans verksamhet kommer läggas ner. Jag har valt att inte skriva om det tidigare eftersom jag har hoppats in i det sista att vi ska kunna hitta en lösning på situationen men nu måste även jag inse att det är en orimlig uppgift. Detta faktum är ganska svårt för mig eftersom det på något sätt har vart mitt skötebarn under så lång tid och jag hade stora förhoppningar om att det skulle bli en självgående jour långt tidigare. Det är så absurt att en jour med över 100 hjälpinsatser per år måste lägga ner då behovet av att den finns är större än någonsin. Samtidigt så känner jag att vi som har arbetat och slitit med detta har gjort allt som vi har orkat och kunnat för att driva den och jag hoppas och tror att vi trots allt har gjort skillnad under de år som vi har jobbat med detta. En viktig del i socialt arbete tror jag är att inse när en situation inte längre är hållbar och i sluttampen så var vi väldigt få aktiva jourtjejer som höll i all verksamhet och vi fick tillsist inse att vi inte längre kunde driva en verksamhet som vi kunde stå för eftersom vi omöjligt kunde vidmakthålla den höga standard som vi anser är nödvändig. Det är dock viktigt att tänka positivt och se till det som vi faktiskt lyckades åstadkomma under de dryga tre år som vi var aktiva.

Vi har vart med på nyheterna och i en massa tidningsartiklar och förhoppningsvis genom detta bidragit till en debatt om tjejers levnadsvillkor och den heterosexuella martisen.

vi har startat upp två Marilyngrupper (kreativa skapandegrupper för tjejer)

Vi har arrangerat jourledarutbildningar

och vart på många olika intressanta tjejjourskonferenser och hjälpt till att anordna en om intersektionalitet

vi har tillsammans med Sensus medverkat på Jamtour -med syfte att få fler tjejer intresserade av att spela musik

Vi firade att hemsidan tjejjouren.se blev verklighet

Vi anordnade en massa föreläsningar, bl.a denna om självskadebeteende med Sofia Åkerman

Vi hade duktiga sommarjobbare

Vi höll i en massa workshops om bl.a sexualitet, kreativitet och andra spännande saker. Här är en väggtidning som förstaårseleverna på Gyro gjorde under en av våra workshops.

och vi har gjort gästinhopp på bl.a konstkollo

plus många många andra roliga och intressanta saker

Tips mottages

Jag blir lite frustrerad över att det är svårt att hitta bra arbetsgivare och organisationer där man kan söka internationella jobb som passar min utbildning om man vill arbeta avlönat. Det finns självfallet många fördelar med volontärt arbete, inte minst för dem det gynnar, men för den som har pluggat i 21 år och vill kunna överleva själv är det ett moment 22 i mångt och mycket. Historiskt så har ju arbete med människor bedrivits av uttråkade överklassdamer med för mycket tid att slå ihjäl men någon gång så måste väl socialt arbete börja värderas lite högre än att vem som helst kan utföra det bara man inte vill ha något betalt? Min utbildning är ju otroligt bred och jag känner att jag skulle kunna arbeta med nästan vad som helst som har med människor och rättigheter att göra men det som tycks behövas på den internationella biståndsarbetsmarknaden är folk som kan arbeta med ekonomi eller konstruera vattenledningar. Jag har kollat upp en hel del organisationer (SIDA, Rädda Barnen, Latinamerika grupperna, Afrikagrupperna, Svalorna Latinamerika, Forum Syd, Actionaid, IM osv) utan att hitta ett enda arbete att söka. Suck!

Alla tips på organisationer som arbetar med bistånd, mänskliga rättigheter och jämställdhet mottages tacksamt!

Idag är det faktiskt vår i luften. Fåglarna kvittrar, solen skiner och det luktar barmark. Det kanske finns hopp ändå. Tur att det planeras och spekuleras i en massa resor framöver och att det börjar märkas att det går mot ljusare tider.

Den här helgen hade vi återträff med Boliviagruppen men jag har vart sjuk och kunde bara vara med en av dagarna. Jäkligt trist eftersom jag har vart så nyfiken på vad de har gjort sen vi kom hem och hur dom andra hade det i Peru. Tanken nu är att vi ska börja med ett spridningsarbete på våra hemorter, föreläsa, göra utställningar och en kalender med bilder som utgår från artiklar ur barnkonventionen. Jag vet inte vilka bilder som valdes ut tillslut men här är iaf några av mina bidrag till utställningen och kalendern. Tyvärr så är nästan alla bilder för ljusa i vissa partier eller så är det något annat i bakgrunden som stör. Nästan alla de bilder som är mina favoriter är tagna med min lite sämre kamera eftersom den var smidigare att ha med sig på jobbet, men nu ångrar jag mig lite.

Stockholmsweekend

köbildning i Solna bakom en traktor, naivt av mig att tro att jag lämnade landet hemma.

finfika på Classic Tea Room

fotografiska

födelsedagsfest

vitlöksölshäng och lägenhetsinspektion

Plus kolloplanering, middag på Indian Garden, fika med fint folk, framtidsplanering och en massa annat kul. Tyvärr så är det alltid någon som man vill träffa som inte hinns med eller så måste man stressa vidare allt för tidigt när man väl träffar någon som man inte sett på länge.