Egypten

torpe

Idag bestämde jag mig för att tacka ja till att vara med i den grupp som kommer ordna en nationell utbildningshelg för alla tjejjourer i maj. Jag vet inte vilket tema vi kommer arbeta utifrån ännu men mitt förslag är "den inkluderande feminismen". Det ska bli super kul och intressant även om jag egentligen hade bestämt mig för att inte ta på mig fler saker.

Igår blev jag av med mitt gips, äntligen. Tyvärr blev jag besviken eftersom det började göra ont igen och jag kunde inte röra foten mer än 1cm upp och ner. Jag var så gott som skinnflådd under gipset och det känns nästan som att ha solat för mycket.

Vi har haft en återträff med Boliviagruppen i helgen och det var roligt att återse alla och höra om deras resa. Vi håller även på att skapa en tidning som ska fungera som ett arbetsmaterial till samtal om barnkonventionen och gör en fotoutställning med bilder på barn som alla svarar på samma frågor om livet och framtiden som vi ska använda som diskussionsunderlag.
Igår gjorde vi tapas och sen var det danskurs i salsa/samba/reggaeton. Det var lite segt för mig som bara kunde sitta på sidan av och vicka på en fot i takt med musiken. Det dröjer nog länge innan jag vågar ge mig på att dansa igen.

Julstress eller kanske stress i allmänhet?

Jag känner att omvärlden är så hektisk så att jag nästan tappar förståndet. I flera dagar har jag känt mig hängig, yr och förvirrad. Idag har jag fått ont i halsen oxå. Det är uppsatser som ska in i tid, tidningsartiklar som ska bli klara, förberedelser av en massa framföranden och workshops, hitta och fixa med alla bilder, alla möjliga möten, planering inför utbildningshelger, samverkansdagar, enkätsutformningar , andra frågeformulär, intervjuer, läsa in sig på material, marknadsföring av allt möjligt och föreläsningar med jouren, uppstartande av killjour (fast vi inte ens vet om vi kommer få pengar till allt ännu så måste det ändå förberedas, håll tummarna), ellen och allangrupper ska igång, Marilyn gruppen ska igång och dessutom är det intensivhelg med BiVklassen och jag måste packa inför resan. Puh! Det mesta är ju riktigt roliga saker men just nu så känns det som att jag har förlagt min hjärnverksamhet utanför mig själv. Det ska bli otroligt skönt att inte tänka på mer än att bli så bra som möjligt i foten under en hel vecka när jag är i Egypten.

Jag måste oxå passa på att tipsa om en söt blogg där min superduktiga vän Annika lägger ut illustrationer som hon gjort, jag blir alltid inspirerad av hennes små fyndiga tankar om livet i bilder. http://www.tillochfran.blogspot.com/

Det här är en av hennes tolkningar av novellen Det är något erotisk med att åka tåg

Kära tomten

I år önskar jag mig:


En hel fot

Och ett par skor som jag kan använda när gipset är av, typ ballerinaskor (dessa är från Ellos 249:- och H&M 149:-)


Ett nytt badrum med både dusch och badkar



En fin morgonrock från KappAhls serie vintage stories 299:- eller Agent Provocature (en förmögenhet, ca 720 euro)

Mystofflor (KappAhl 99:-)


Lite jullovsläsning



och den här boken vintage hairstyling

av och på

Jag har en konstig sida som fungerar ungefär som en av och på knapp, bortsett från att jag fortfarande efter 26 år inte vet hur man knäpper på den. Jag har en hemtenta den här veckan och fram tills idag har jag knappt ägnat det en tanke, bortsett från den vanliga obehagliga tentarösten som sitter på axeln och manar på. Nu på kvällen fick jag ett plötsligt infall och lyckades skriva ihop nästan hela arbetet på mindre än tre timmar. Det är som att min hjärna bearbetar arbetet nästan ordagrant och sedan när jag sätter mig och skriver så faller alla bitar på plats. Tyvärr så vet jag ju aldrig helt säkert att den här sistaminuten-metoden fungerar och vågar således inte förlita mig på det, därav den arga manande rösten och mycket vånda.

Mitt arbete handlar om Hasselakollektivet på Gotland och vissa av deras specifika behandlingsmetoder. En relativt unik del i behandlingen är medlevarskap vilket innebär att en stor del av verksamheten bygger på att personalen bor och lever tillsammans med ungdomarna även på sin lediga tid, ungefär som ett stort familjehem. Detta förutsätter en volontär insats och anses bidra till att skapa en så normal och familjelik tillvaro som möjligt. Det hjälper till att bygga upp personligare relationer och skapa en större trygghet, tillit och långvarig stabilitet.
Jag känner mig ganska kluven inför detta eftersom det finns så många fördelar för den placerade ungdomen i ett sådant system, men att aldrig vara ledig måste tära på personalen. Även om man ser på den här typen av verksamhet som en livsstil så tror jag att det är viktigt och utvecklande att få egen tid för reflektion och rekreation. Jag blev trots mina funderingar både intresserad och inspirerad av den information som jag har fått fram och skulle gärna vilja besöka verksamheten eller praktisera där. Tyvärr är mina resterande praktikperioder redan fullbokade. I vår blir det 15 veckor på soc i Vimmerby och nästa höst blir det ju ett nytt försök med Bolivia.

sjuka människor

Världen är en så sjuk plats. Min mammas bästa väninna, som även råkar vara Hultsfreds kommunalråd, har blivit allvarligt mordhotad för att hon helt enkelt gör sitt jobb. Jag tror att min mammas beslut att ta avstånd från politiken ett tag var helt rätt trots att min magkänsla skriker, -Nej, vik er inte för alla jävla idioter. Ni som fortfarande tror på förändring, vill uppnå saker, vill skapa en bättre värld. Låt er inte bli överkörda av människor som inte vet vad de talar om.

Jag förstår att enskilda individer inte kan orka med vad som helst. Det finns en gräns och många har uppenbarligen passerat den för länge sedan. Tyvärr så blir resultatet av våld, hot och utfrysning ett urholkat politiskt system. Vi kan inte längre klappa oss själva på axeln och tycka att vi lever i ett demokratiskt land när politiker mördas eller hotas för sin åsikt eller sina beslut. Öppna ögonen för fan och se er omkring.

julstök

Idag har jag och min mamma julpyntat hemma. Julpynt ger mig en angenäm känsla av hemtrevlighet och det är mysigt med så många små ljuskällor i allt det mörka. Jag älskar julen. Under några år hade vi en skev relation men nu är vi på samma plan igen, julen och jag. Visserligen har jag endast firat en enda jul i Sverige de senaste 4 åren och så blir även fallet detta år. Det kanske är därför det är så viktigt för mig att få lite härlig julkänsla såhär i adventstider. Jag vill inte ha någon snö dock. Visst vore det vackert, första snön känns alltid på ett speciellt vis. Jag blir barnslig och vill fånga snöflingor på tungan, bygga snögubbar och snölyktor eller bara kasta lite kramsnö på Viktor när han minst anar det. Just nu är det dock nog med problematik att ta sig mellan bilen och farstutrappen på kryckor utan halkiga isfläckar.

Igår hade jag en dag som var till absolut ingen nytta. En sån dag som man den dagen då döden närmar sig med stormsteg kommer önska att man aldrig slösade sin dyrbara korta tid här på jorden med att uppleva. Jag fick en obehaglig känsla av att tiden bara går och att jag inte gör någonting av den. Jag är inte precis purung längre och det är många saker som jag inte är nöjd med. Jag lever inte det liv som jag vill leva. Det är förvisso ingen ny insikt men jag brukar oftast känna att jag med små stapplande steg tar mig närmare och närmare den personen som jag vill vara, mer och mer lever det liv jag vill leva. Som att jag glimtar och skymtar de rätta valen och faktiskt oftare väljer rätt än fel. Igår såg jag med en prononcerad tydlighet vad det är jag måste göra för att mitt liv inte ska bli ett slöseri, om så bara för mig själv. Tyvärr är mina nyvunna insikter till föga nytta om jag inte vågar.

På en föreläsning som vi hade nyligen fick vi testa en slags associationsmetod som man kan använda i behandling eller samtal. Man ska helt enkelt brainstorma runt ord som är positivt laddade. Allt för att hitta en hoppfull och glad känsla. För att återskapa positiva minnen och för att få individer att minnas att de faktiskt har känt glädje. Att det finns där i dem.
Jag har länge använt mig av en liknande metod, men bara på mig själv. Jag brukar ibland, när saker känns träliga, gå in på en synonymordbok på nätet och skriva in glada fina ord och sedan nästan smaka på synonymerna, försöka förnimma en situation då jag upplevt det ordet och sedan fylla mig med den känslan som ordet frambringar hos mig. Jag gillar ord. Ord är min bästa artefakt.