Jag har en konstig sida som fungerar ungefär som en av och på knapp, bortsett från att jag fortfarande efter 26 år inte vet hur man knäpper på den. Jag har en hemtenta den här veckan och fram tills idag har jag knappt ägnat det en tanke, bortsett från den vanliga obehagliga tentarösten som sitter på axeln och manar på. Nu på kvällen fick jag ett plötsligt infall och lyckades skriva ihop nästan hela arbetet på mindre än tre timmar. Det är som att min hjärna bearbetar arbetet nästan ordagrant och sedan när jag sätter mig och skriver så faller alla bitar på plats. Tyvärr så vet jag ju aldrig helt säkert att den här sistaminuten-metoden fungerar och vågar således inte förlita mig på det, därav den arga manande rösten och mycket vånda.
Mitt arbete handlar om Hasselakollektivet på Gotland och vissa av deras specifika behandlingsmetoder. En relativt unik del i behandlingen är medlevarskap vilket innebär att en stor del av verksamheten bygger på att personalen bor och lever tillsammans med ungdomarna även på sin lediga tid, ungefär som ett stort familjehem. Detta förutsätter en volontär insats och anses bidra till att skapa en så normal och familjelik tillvaro som möjligt. Det hjälper till att bygga upp personligare relationer och skapa en större trygghet, tillit och långvarig stabilitet.
Jag känner mig ganska kluven inför detta eftersom det finns så många fördelar för den placerade ungdomen i ett sådant system, men att aldrig vara ledig måste tära på personalen. Även om man ser på den här typen av verksamhet som en livsstil så tror jag att det är viktigt och utvecklande att få egen tid för reflektion och rekreation. Jag blev trots mina funderingar både intresserad och inspirerad av den information som jag har fått fram och skulle gärna vilja besöka verksamheten eller praktisera där. Tyvärr är mina resterande praktikperioder redan fullbokade. I vår blir det 15 veckor på soc i Vimmerby och nästa höst blir det ju ett nytt försök med Bolivia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar