Sju plusgrader

Idag försvann all (okej, nästan all) snö på tomten, yay. Det absolut bästa med det är att man numer själv kan välja vart man vill gå när man t.ex. bär ved, istället för att försöka balansera i små gångar och ibland behöva gå långa omvägar för att ta sig någonstans. Det känns lite konstigt med så mycket yta att disponera, men så jäkla gött. Det ska jag fira genom att ta på mig vårskor imorrn och utforska alla möjliga bortglömda delar av min tomt. Det är dock märkligt hur den här oformliga lermassan någonsin ska kunna återställas till att bli en praktfull gräsmatta.

Nä, nu ska jag byta om till träningskjol och packa ner dansskorna för lite rumpskak.

egoboost

Nej, fy, nu får det väl ändå ta och bli ett slut på det här vinterhelvetet. Jag vill kunna gå i skogen utan att pulsa mig igenom skaren och vara tvungen att bära min jamsiga katt över snöiga partier.

Idag har vi hållt i vår tjejgrupp igen, den här gången med temat självförtroende. En övning gick ut på att peppa varann och vi sken alla som små solar när vi skildes åt för dagen. Egoboost och megapepp:)

Min mormor hade sparat en tidning där vi var med och pratade inför uppstartandet av gruppen, men jag hade inte sett artikeln innan.

Jag har även fortsatt med mina gratulationskort och påbörjat två nya. Gissa vilka det är den här gången... (lite lättare att gissa idag misstänker jag).

en helt vanlig söndag

Här får ni tjyvkika på några påbörjade födelsedagskort, kan ni gissa till vilka? (som vanligt ser det skumt ut när man fotar blyerts, men ni får ha överseende;)

Förra gången som jag tränade så var det några som kom fram till mig och sa att dom blev inspirerade av att jag alltid har kjol och att dom tyckte att det var roligt att titta på mig när jag snurrar omkring och kjolen flyger:) Så här kommer en bild på vad jag hade på mig på träningen idag... ett par shorts som ser ut som en kjol från gina, ett svart linne med spetskant från h&m och en glansig träningsjacka från h&m.

Hurra hurra hurra

Hej och hå, nu börjar den hektiska gratulationsveckan så jag passar på att gratta alla här i bloggen så ingen behöver känna sig glömd...

Först ut är ett stort grattis till Elin som fyller år idag, hurra hurra hurra!

Sen imorgon så är det Ylvas tur, hurra hurra hurra!

Och på onsdag är det Monikas tur, hurra hurra hurra!

Och sist men inte minst så är det mamma och Anna som fyller år på samma dag, hurra hurra hurra!

a walk down memory lane

Idag har jag lyssnat igenom ett hundratal omärkta cdskivor, mestadels blandskivor som jag fått av diverse vänner, men en hel del är oxå gamla inspelningar från mina gamla band (MDS, Corpses don´t bleed) och såna band som jag tillfälligt medverkat i under en inspelning, som Angel dust (tror jag att dom kallade sig iaf:). Sen är det ju oxå ett antal skivor (av varierad kvalitet) som mina ex har spelat in med sina gamla band. Och sist men inte minst så är det ju dom låtarna som handlar om en själv. Det känns både lite märkligt och nostalgiskt att lyssna på, men mest fint faktiskt. Det bästa var att upptäcka alla möjliga låtar som jag gillar men som jag har glömt bort att lyssna på eftersom dom inte finns på spotify.

tips

Oftast när en trummis ska börja lära sig att spela metal eller hårdrock så brukar dom göra misstaget att vilja för mycket på en gång. Ett exempel är att man spelar snabbt för att det känns coolt men det slutar egentligen bara med att det låter otight och att man inte lär sig kompets uppbyggnad eller typiska slag. Mitt tips är att man alltid ska börja från grunden och bygga sig upp genom att lägga till fler och fler slag. En bra trummis är en trummis som kan spela tight, långsamt och svängigt, om det går fort däremmellan så är det bara en grym bonus.

En annan vanlig nybörjarmissuppfattning om metal är att det alltid ska hinnas med så många slag som möjligt. Personligen så skulle jag vilja säga att det alltid låter som tyngst och hårdast när man istället väljer att ha tysta pauser och arbetar med dynamiken i en låt och kombinerar lugna partier med snabba och intensiva. Bra exempel på detta tycker jag är bl.a låten Cold med At the gates (ca 1.30 in i låten), deliverance med Opeth (speciellt ca 9.50 min in i låten), och Tresspass med The Haunted (ca 1.45 min in i låten) vilka förövrigt är tre av mina absoluta favoritband inom metalscenen. Även om du inte gillar metal i vanligafall så tycker jag att du bör lyssna på just dom partierna, för mycket bättre än så blir det inte...

Trumtorial

Nu när det visade sig att det funkade bra att lägga upp filmer här på bloggen så har jag bestämt mig för att jag ska börja med något som jag har valt att kalla trumtorial (trumtutorial). Det är något som jag själv skulle önska att fler trummisar gjorde eftersom det är ett enkelt sätt att sprida kunskap på plus att jag själv får anledning att öva (både på att förklara olika komp och fills på ett pedagogiskt sätt och öva på att spela dom bra för att inspirera).

Den här gången blir bara en testomgång eftersom det är alldeles för mörkt för att min ganska kassa mobilkamera ska fungera, men jag ville bara testa hur ljudet blir och så. Längre fram så kommer jag såklart förklara vad det är jag gör, spela långsamt och gå igenom vad det är man ska slå på och vad de olika delarna på ett trumset heter osv... men det här blir ett exempel på hur det kan låta hemma hos mig när jag övar på att göra snabba punkfills. Trixet med trummor är egentligen att göra en övning tills det lossnar, helt plötsligt så fattar kroppen vad det är man vill att den ska göra och då faller allting på plats (vad det gäller snabba punkfills så har det inte riktigt gjort det för mig ännu;). Även om det kan kännas tjatigt att göra samma sak om och om igen så är det det enda sättet...


Jag vill även passa på att tipsa om musikipedia.se som har trumnoter utifrån de flesta genrer med lyssningsspår.

läkarbesök

Idag besökte jag ortopeden i ett snöigt Västervik för att få ett intyg till mitt försäkringsbolag, vilket dom ska grunda min ersättning på. Läkaren var helt fantastisk, han satte sig ner i lugn och ro, ställde vettiga frågor och gjorde en grundlig undersökning. Han försökte t.o.m bonda lite genom att berätta en anekdot. Jag är mycket positivt överraskad. Det gör så jäkla stor skillnad hur man blir bemött. Tyvärr så var det lite tråkiga nyheter också eftersom han konstaterade att foten inte kommer bli bättre än vad den är nu och att jag kanske har artros i fotleden. Det skilde ca 30 grader när han mätte vinkeln på fotlederna och jag har hela tiden trott att det bara skulle bli bättre och bättre framöver.

Men jag tycker ändå att jag lyckades beskriva ganska bra vad det är som jag fortfarande har problem med: vissa saker när det gäller trumspel (öppna & stänga hi-haten och att spela dubbeltramp flera låtar i rad), röra mig för mycket eller för lite (då blir jag stel), gå ner för trappor på morgonen (jag kan inte gå vartannat steg), att sitta på huk är omöjligt, jag kan inte hoppa eller stå på tå med bara vänsterfoten, foten svullnar upp ett par gånger varje dag och jag är öm där ärren är. Och det här ska jag alltså leva med för alltid, hum... Jag tror att det här får bli ytterligare en kamp mellan mig och min fot.

Men, det blev lite tröstshoping i Vvik också och en sjukt god pizza med ruccola, valnötter och chevré.

sailorhårspännen

sommarskor

vårskor (jag ska pimpa dom med röda skosnören så blir dom som en gåvänlig variant av de Lola Ramonaskor som jag visade igår).

plus en prickig blus, lite andra hårgrejer och en hatt, men det får ni se efter hattfesten:)

att bestämma sig för något

Jag har vart lite osäker på om jag ska ta upp kosthållning och träning i bloggen eftersom det dels känns självutlämnande i viss mån och dels en aning skenheligt eftersom jag oftast försöker förmedla vikten av att tycka om sig själv. Men jag har ändrat mig, jag tror att detta snarare bidrar till att visa på att "tycka om sig själv" inte är något som bara blir och sedan fortsätter vara. Att tycka om sig själv är en ständig förhandlingsprocess vilken man måste lära sig att vinna på alla plan, inte bara på det intellektuella.

För mig innefattar detta även att min kropp ska kunna utföra det som jag är i behov av att den ska eller vill att den ska. För att tydliggöra vad jag menar ytterligare så tänker jag berätta om ett tillfälle då jag vann en sådan förhandlingsprocess rent fysiskt.

På min födelsedag förra året så var jag och mina reskamrater på Isla del sol för att vandra på en del av den berömda incaleden, vandringen var bitvis mycket kuperad och vi befann oss på ca 4ooo m, vilket innebar att luften var tunnare än vad vi var vana vid. Jag hade sett fram emot just detta i över ett års tid (eftersom jag hade räknat med att fira min födelsedag där redan året innan) och hade således höga förväntningar. Efter en ganska kort vandring så fick jag ont i knät och fick nästan panik och beslutade mig, i samråd med min lärare, för att avbryta vandringen eftersom jag var rädd att jag skulle göra mig illa. Men sen tänkte jag, fan heller, jag ska genomföra det här för det är vad jag vill och min kropp är det redskap som ska göra det möjligt. Precis när jag hade bestämt mig så kom mina reskamrater upp bakom mig och kastade massor med blomblad på mig (det är en Boliviansk födelsedagstradition) men för mig så kändes det som att jag vunnit en strid mot mig själv. Jag fortsatte vandringen, och ja, det var sjukt jobbigt, och ja, det var så fruktansvärt värt det.

Sedan dess så har jag försökt sträva efter att få en kropp som kan utföra det jag vill, och det går långsamt långsamt framåt. Jag vill göra detta i min egen takt och på ett sätt där jag undviker att värdera mig själv utifrån vad jag äter eller väljer att inte äta, hur mycket jag tränar eller väljer att inte träna. Det enda jag kan säga är att jag mår mycket bättre med mig själv och det handlar inte om att kilona minskar på vågen eller om att jag kan ha snyggare kläder. Det är helt enkelt så att det handlar om att komma överens med sig själv om man vill må bra. Och det vill jag, för alla andra alternativ är sämre.

Jag ska förresten för första gången testa om det går att lägga upp en video i min blogg. Om det lyckas så visa det min kanske främsta anledning till att vilja ha kontroll över min kropp:) Filmen är från svenskbolivianska skolans musiksal.

Ny tattoo på g

Nu när AE är klar med sina arbetsprover så ska min tattoo påbörjas och jag kan knappt hålla mig så mycket längre av nyfikenhet på hur den kommer att se ut... det är olidligt spännande. Här kommer iaf bilderna som jag skickade till henne som inspiration. Jag antar att ni kan räkna ut ungefär vad jag är ute efter:)

Det enda som min mamma har önskat sig av mig och min bror i 50-års present är en tattoo så min förhoppning är att vi alla tre ska kunna göra dom samtidigt. Men vi får väl se om min hinner bli klar innan dess...

lättnad

Yay, handledarbytet gick igenom. Ibland så får man utdelning när man är ihärdig och står upp för sin sak. Jag önskar dock att det inte hade behövt gå så långt att vi både behövde bli otrevliga för att göra vår sak gällande och att vi faktiskt hamnade efter på skrivandefronten. Idag fick vi äntligen till oss adekvata synpunkter på det material som vi lyckats skriva ihop hittills och jag har nog aldrig vart så lycklig över kritik:) Och jag är så glad över att vi inte bara skickade ut följebrev eller gav oss ut och intervjuade med en ofullständig intervjuguide för att i ett senare skede behöva göra om alltihop... Tur att man kan ha koll på att någonting inte är helt ok även om man inte vet vad det är som behöver rättas till.

Vårskor

Det var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg om skor så jag känner att det är på tiden (dom senaste inläggen har ju dessutom handlat om fula skor), särskilt nu när vägarna börjar bli vårfina och promenadvänliga. Här är skorna som jag vill gå på vårpromenad i (vissa kanske mest lämpar sig för att sitta på en bänk under ett körsbärsträd i dock:)

Mina absoluta favoriter!

Med livet som insats...

Jag älskar den senapsgula skon, men jag tror inte att min fotled är redo för riktigt så här höga klackar ännu, tyvärr.

Om man hade kunnat få den blågula skon i några andra färger så hade den vart given, men nu känns den liksom lite väl... blågul:)

Och sen var jag bara tvungen att slänga in en pluttinuttig rosa dröm som nästan skulle vara omöjlig att kombinera med någon slags utstyrsel överhuvudtaget (som inte innefattar Marie Antoinette).

Skorna är från asos, Betsey Johnsson, Modcloth och Lola Ramona.

ny serie

Jag blev just tipsad om att det har börjat en ny serie på tv3 som heter SOS International som handlar om folk som råkar illa ut på semestern och som behöver hämtas hem. Det kan ju vara lite kul att kolla på och se hur det går till från deras synvinkel, jag vet ju bara hur det är att ligga på andra sidan jorden och inte veta någonting om någonting.

Hattfest

Jag har blivit inbjuden till en hattfest vilket ska bli roligt (jag älskar allt som har någon form av utklädningstema) men... vad ska jag välja för slags hatt eller huvudbonad?

militäriskt?

lila nollningshatt?

Kaptenshatt?

gigantisk rosett eller sjalett?

Fjäderfestligt?

Turban eller basker?

ett levande djur eller en pingvinhatt?

Eller bara den gamla vanliga?

Bokklubb

När A var på besök här förra veckan så pratade vi om hur mysigt det vore att starta en bokklubb när jag flyttar och jag blev ganska såld på idén faktiskt. A är nog den av mina vänner som oftast rekommenderar och ger bort böcker som present och det är en himla fin egenskap tycker jag. Böckerna kommer dessutom alltid med en liten lapp full av stjärnor där det kan stå: Å, ja ville du skulle läsa den här, den är lite småtråkig ibland men slutet e hur vackert som helst...

Här kommer boktips på två av dom finaste böckerna som jag har fått av henne:

Livet vinkar som en Kurt av Katarina Danielsson.

Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom.

När vi var yngre (typ 16) så läste vi mest böcker av Torey Hayden och drömde om att bli psykologer/speciallärare när vi blev stora och arbeta med selektiv mutism, vilket framstod som väldigt spännande... så jag känner att jag bör slänga in några av hennes böcker i det här inlägget. Jag har alltid gillat faktabaserade romaner mest, det blir liksom mer spännande då. Helt klart kan många av de metoder och hanteringsstategier som beskrivs i böckerna ifrågasättas och göra en både upprörd och arg, men man får ha med sig att hon beskriver en annan tid som innefattade en helt annan diskurs och lagstiftning.

(Tilläggas bör att A är färdig lärare och jag snart färdig socialpedagog, vilket nog kan räknas som att vi har uppnått våra drömmar med modifikation).