För att vara religiös och tro på jesus är det konstigt när folk inte vet vad pingst är när t.o.m antikrist linn vet att det är kristendomens (läs kyrkans) "födelsedag" på sätt och vis. Man upphör aldrig att förvånas.
Daisy var borttappad i ungefär ett dygn, nu kommer jag aldrig våga lämna dom ensamma igen....
Hur vet man när saker har gått för långt, man kan göra listor och jämföra, man kan diskutera i evighet å tillbaks igen, men när allt kommer till kritan är det endast ett litet fjuttigt beslut som ska fattas och jag lyckas ju kasta mig in i allt annat, inte utan eftertanke men kanske med en överdrivet positiv inställning. Varför våndas jag så mycket över just detta beslut?
1 kommentar:
som tur är är jag inte det minsta kristen och kan därför gå genom livet utan att skämmas över varför vi firar jul, påsk midsommar och så vidare. Det känns skönt!
Så lilla bäbisen kom inte hem igår kväll när M kom hem, läbbigt! Usch. Lovis är ju stadskatt i själ och hjärta och blir rädd så fort det är mörkt ute och hon är ensam. Ingen utflykt för hennes del alltså.
Jag ska maila dig min tanke kring varför du har så svårt att ta det beslut jag tror du syftar på.
Skicka en kommentar