Jag ryggar vanligtvis tillbaka lite när det gäller att svartmåla någon person för hur den agerar eller väljer att inte agera, dock upplever jag att jag nu har hamnat i ett läge där jag otvetydigt måste välja att utpeka en person som fullständigt värdelös för att, så att säga, rädda mitt eget skinn. Vår uppsatshandledare fullföljer inte sitt uppdrag och vi har bett om att få byta, varpå vi radade upp ett antal anledningar (utan att vara alltför otrevliga eller på något sätt gå till personangrepp) men vi fick inte byta handledare iaf. Nu har historien utvecklats på ett sådant vis att vi fortfarande inte ser någon större förändring vad det gäller de beteenden som vi tidigare åbropat som felaktiga, snarare har situationen förvärrats. För att exemplifiera något så kan jag visa svaret som vi fick angående den intervjuguide som vi har utarbetat och ville ha respons på. Till saken hör också att det är en ganska okonventionell intervjuguide då vi har valt att utforma den övnings- och modellorienterat för att på så vis entusiasmera och stimulera till berättande (eftersom vi har valt en narrativ analysmetod).
Han skrev "intervjuguiden verkar kunna funka så vitt jag kan bedöma". Varken mer eller mindre än så.
Jaha, hur ska man reagera på det? Jag har ju såklart hundra följdfrågor...
Förövrigt så inledde jag dagen med en vårpiruett och avslutar den med ett zumbapass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar