Bio

Var på bio och såg "Låt den rätte komma in" ikväll. Det är en mycket bra samhällsskildring bl.a av hur mobbing yttrar sig och hur ilskan hos den utsatte byggs upp under lång tid, här i form av en vampyr som uppmuntrar till hämd, vilket är högst aktuellt i dag med tanke på det som nu senast hände i Finland. Det som tydliggjorde huvudpersonens utsatthet ur ett barnperspektiv var att de vuxna oftast filmades från halsen och ner och jag upplevde verkligen deras igorans. Jag fick lust att skaka om de vuxna och skrika -se för fan. Med tanke på mitt framtida yrkesliv kan det här nog bli en sån film som jag plockar fram nån gång ibland bara för att påminna mig om att aldrig sluta se och höra mellan raderna. Den tanken är kanske det som skrämmer mig mest just nu. Att bli en sån bitter socialtant som bara generaliserar och kategoriserar människor. Att jag skulle nedlåta mig till att tycka mig vara bättre än någon annan och sluta se det mänskliga. Jag känner redan att den förhållandevis korta erfarenhet jag har av att arbeta inom psyk påverkat mig i mitt förhållande till vad som är liv, ett värdigt liv. Allt som oftast ser jag det negativa och har ingen tilltro till förbättring. Kunskap genom studier ger mig andras erfarenheter, och hittills har dessa främst vart erfarenheter av nederlag och uppgivenhet. Då kan man ju såklart undra varför någon skulle utsätta sig för att 8 timmar om dagen (minst) bara möta det sämsta med samhället, se all skit och veta innerst inne att det kanske inte kommer ske en förbättring ens under min livstid när man kan komma undan enkelt med att välja ett jobb där man tjänar hyfsat, tar sig lite shoping på lunchen och åka på charter en gång om året.