En vanlig lördag

Häromdan var jag och M i Vby för att köpa lite prylar till nya jourlokalen som vi flyttar in i nu i veckan. Kom gärna på invigningen av allaktivitetshuset i Vimmerby på fre (16.30) eller lör (12.00-15.00) vi bjuder på fika och informerar om vår verksamhet. Trots att det var snällt av kvinnojouren att låna ut sin lokal till oss är det roligt att få en lokal som är vår alldeles egen. Återigen blir jag imponerad av att något som endast var en idé från min sida utvecklats till något så pass stort. Jag ser fram emot invigningen och det fortsatta arbetet i den nya lokalen och hoppas att det nya läget lockar än fler tjejer att söka hjälp hos oss. Var dag läser jag artiklar (http://www.dn.se/nyheter/sverige/valdtaktsoffer-tog-sitt-liv-1.842000) som stödjer mig i min tro på att vi behövs och alla fina människor som även dom uppmärksammar detta och ger en liten slant till vår verksamhet gör mig alldeles varm i hjärtat.

Av någon anledning så skriver jag sällan om feminism eller utsatthet här vilket kanske kan tyckas ganska märkligt då jag i stort sätt spenderar all min vakna tid arbetandes med just detta. Kanske är det just därför jag behöver ett andrum för att själv hålla mig flytande. Det är svårt att vara en positiv glad människa när det jag dagligen möter är misär. Jag kanske kan tyckas vara ganska härdad men visst tar jag åt mig varje gång jag talar med någon som har blivit våldtagen eller har det svårt, det är som att en liten del av min tilltro till människan dör varje gång och sedan i slutet av samtalet när personen jag talat med väljer att kämpa vidare en dag till, en vecka till så tror jag mer än någonsin på det mellanmänskliga.

Mitt sätt att hantera mycket av allt det jag får höra och uppleva är att hålla käften, dels för att tystnadsplikten är svår att komma runt men även för att jag inte kan sätta ord på saker som jag upplever när jag arbetar. Jag är inte orädd eller dumdristig men jag kan inte alltid se faran i allt för då kan jag inte sköta mitt jobb. Ibland kommer det ikapp mig dock och då vågar jag knappt vara ensam hemma (http://www.barometern.se/nyheter/hultsfred/psykpatient-forsokte-ta-ihjal-kvinna-med-tillhygge(1269067).gm). Det är mer än vid ett tillfälle situationer uppstått som kunde slutat på detta vis. Visst har jag också blivit slagen men jag har alltid gått hem relativt helskinnad. Det är svårt att förstå att vi som arbetade natt ensamma inte ens hade sovande bakjour i huset när jag började arbeta där. (V anser att jag måste använda hjälm på jobbet efter det här...).

Idag har jag ätit lunch med M, målat mina köksluckor i ljust ljust blått och på kvällen jobbade jag i bowlinghallen (betydligt lugnare arbetsmiljö). En riktigt trevlig och effektiv lördag med andra ord.
Efter:

Före: