Inom loppet av ett dygn så har jag hört tre personer i min närhet, som alla nyligen har inlett någon form av dateande eller en relation, säga -Jag vet inte hur man gör eller vad som förväntas av mig. Jag finner det ganska intressant då uttalandet för mig indikerar att det tycks finnas ett sätt, kanske t.o.m. rätt sätt, på vilket relationer skall hanteras. Kanske syftar det på att en relation skall utvecklas i vissa steg inom loppet av en viss tid eller är det så att att graden av känslomässigt engagemang skall intensifieras vilket innebär att man måste dela med sig av sig själv? Blir rädslan av att ha något att förlora eller rädslan för upptäckten att jag själv eller partnern inte lever upp till förväntningarna övermäktig?
Vad det gäller mig och D så fattade jag ett beslut en kvalmig sommardag när jag körde mellan Hultsfred och Stockholm, vad som än händer så tänker jag sätta all osäkerhet i en fenomenologisk parantes, det vill säga inte bygga luftslott, inte förvänta mig något om framtiden som jag ändå inte kan förutse utan förhålla mig till det som är just nu och det som känns i denna stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar