träning=inte det lättaste

Just nu har ja råångest för det här med träningen, det har absolut ingenting med det rent fysiska att göra (det ser jag t.o.m fram emot) utan det faktum att jag inte har några träningskläder. Jag hittade inga i Vimmerby (utbudet är ju inte det största) och jag kan inte ha några av mina gamla träningskläder. Det kanske säger lite om hur länge sedan det var jag tränade aktivt.... ca 7 mån. Jag gillar heller inte tanken på att det kanske är en massa folk där. Men det som stör mig absolut mest av allt är att jag trodde att jag var över dessa tankar sedan länge. Uppenbarligen har livet på landet bidragit till en utseendemässig villfarelse. Sedan jag flyttade har jag inte upplevt det viktigt att se snygg ut, antagligen för att det inte finns så mycket folk och min fördom om lantisar -att de inte bryr sig. Således har jag trott att även jag slutat bry mig. Så fel man kan ha. Attans, jag får helt enkelt smaka på min egen terapi... steg 1: gå och träna och skita i att jag ser ut som en pressad kräfta. steg 2: vara nöjd med att jag gör något bra för min kropp så att den kan bli ännu mer funktionsduglig (dvs, ta mig dit jag ska osv). steg 3: ge komplimanger till mig själv när jag gör något bra och slutligen köpa träningskläder i sthlm som jag känner mig bekväm i så jag slipper tänka me på detta.