Den missförstådda gruppen

Eller bygger vi bara upp yttre hot för att finna en nödvändig sammanhållning? Men det är konstigt hur vi alltid missförstår och blir missförstådda. Jag upplever att jag är en ganska konkret person som kanske är på snudd till fyrkantig på gott och ont. I denna konstellation är jag flummig och kan varken förklara för andra vad jag menar eller gripa tag i mina tankar och sätta ord på det jag vill förmedla ens för mig själv. Kanske är tiden för kort, ämnet för brett eller gruppen dysfunktionell? Jag vet inte, jag vet fan ingenting numer och jag är van vid att veta. Jag tycker inte om den nya förvirrade Linn. Jag gillar konkreta uppgifter, svart på vitt. Jag vill veta vad som förväntas av mig, oss som grupp. Det är otroligt frustrerande att gå ut från en redovisning där man inte fått tiden nog att förmedla sin känsla. Jag var nästintill lyrisk över verksamhetsteorin och efter redovisningen hade jag inte långt till tårar. Det blir för mycket "brus" i kommunikationen via videoskärmar när tre orter ska komma till tals, ofta samtidigt. Jag har redan släppt det till viss del även om jag har en viss oro för framtiden. Ska alla kurser vara såhär breda, måste jag plugga ytterligare för att skaffa mig den spetskunskap jag trots allt tror krävs för att göra ett bra arbete, ska allting fortsätta vara såhär flyktigt, vad kan jag göra för att sluta störa mig på folk?