Hjärnspöken

Idag blev jag tvungen att ta tag i min "ringa läskiga samtal-skräck". Efter att ha byggt upp ett helt berg av läbbans saker som kunde hända om jag ringde tog jag tillslut mod till mig och tog tjuren vid hornen. Och... det var inte ett dugg läskigt. Jag blev super positivt överraskad och glad efter samtalet. Personen i fråga hade enbart bra saker att säga och efter en stund insåg jag att det var mitt eget dåliga samvete som projicerade. Jag tillskriver andra en hel mängd dåliga egenskaper bara för att jag är så rädd att göra fel. På grund av det har jag bestämt mig för att utsätta mig för en hel del situationer inom den närmsta framtiden där jag är mer eller mindre dömd att misslyckas. Vilket jag egentligen är hela tiden eftersom jag har så sjukt mycket att stå i och min hjärna sviker mig. Av någon anledning är jag väldigt glömsk nuförtiden vilket leder till en massa missförstånd och jobbiga saker. Jag missar möten som jag ska på, glömmer bort att ringa folk och ändra tider och en hel del annat som ställer till trubbel. Istället för att som nu, vara ett vandrande nervvrak, tänker jag ta situationer lite mer lättsamt. Jag kan inte vara överallt helatiden, alltid svara i telefon eller renovera huset medan jag gör alla dom sakerna med ett leende. Var sak har sin tid. För att effektivisera ska jag göra upp ett veckoschema där var sak får ta sin tid... jag ska t.o.m skriva in när jag har tid att kolla på prison break och när det ska sovas för att lyckas med allt som ska hinnas med. Det är så lätt att glömma bort att leva. Jag vill ta semester från mig själv i några dagar. puh.