Idag köpte jag en knasig klänning på det som var min favoritaffär för 10 år sedan. Min stil har tydligen inte ändrats nåt nämnvärt. Klänningen har samma stuk och färger som min tatuering och dessutom är den hjärtformad i ryggen. Allt jag behöver nu är en anledning till att klä upp mig.
Intervjun gick bra men det är ändå oerhört svårt att gissa sig till vad dom tyckte om mig i relation till vad dom är ute efter. Det är ju en relativt pressad situation att ensam sitta tillsammans med flera andra individer (bl.a psykologer och chefer som redan känner varandra) som ska göra en bedömning av en och samtidigt försöka verka avslappnad, trevlig, ge snabba smarta svar osv. Men jag tänker att allt som man är med om är ett lärtillfälle och det blir säkert lättare med tiden när man vänjer sig vid vilken typ av frågor som vanligtvis förekommer och vilken typ av svar som bra beskriver och sammanfattar vem man är och vilken inställning man har till saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar