Första skoldan

Jaha, första dan avklarad. Jag hade nog velat veta ännu lite mer om själva kursen men det kanske blir klarare imorrn när vi ska träffa föreläsarna. Sen blir jag lite nervös p.g.a de skumma skärmarna som kan zooma in en. Tänk om man sitter och gäspar så hela snusen hänger ut och så kan 80 elever se dig på en stor skärm. Obehagligt!

Nä, jag tror faktiskt att det känns bra och att det är den utbildning som är mest rätt för mig just nu, särskilt med tanke på att skolan ligger nära och att många av kurserna är intressanta.
Det som gör mig extra pepp är att det finns bra möjligheter att förlägga delar av utbildningen utomlands och att jag kan ta en master på den här examen på bara ett år extra (3.5 år totalt).
De utlandförlagda studierna som jag just nu känner starkast för är på College of Arts and Sciences in Tennessee och kurserna är Psychology of Women, Child Psychopathology, Abnormal Psychology och Adolescent Psychological Science. Men hur ska jag kunna välja endast en kurs?

Som vanligt, jag är ju ett barn av min tid, så klagar jag över alla valmöjligheter som bjuds. Jag åt lunch hos min mormor idag och vi talade mycket och länge om hennes (jag skulle nog beskriva det som ilska och vanmakt) över att hon aldrig fick en möjlighet till vidare studier och hur jag känner en ilska och förtvivlan över att valmöjligheterna är så många och min oförmåga till att välja och i.o.m det välja bort något kanske ännu bättre, intressantare, viktigare. Vi nöjer oss inte med mindre än det bästa och har för bråttom för att ta oss tiden att jobba upp till en viss position på arbetsmarknaden. Jag har sett många exmpel på -80 och -90-talisternas frustration och outhållighet genom mitt jobb som handledare för unga entreprenörer och även genom jouren. Allt på en gång annars är det inte värt ansträngningen. Kanske beror denna kollektiva missnöjesituation som jag upplever mig möta hos ungdomar på att vi växt upp med värderingar som säger åt oss att vi klarar allt och det som inte är det bästa är inte gott nog. Du är helt enkelt dömd att misslyckas. För mig var det aldrig om du läser vidare efter gymnasiet utan när och därför blev det en total kulturchock för mig när jag plötsligt insåg att jag befann mig i en tillvaro där lastbilschaufför eller tungt kroppsarbete var normen. Jag har sakta men säkert börjat acklimatisera mig och uppskatta enkelheten men valen finns kvar.