Jag å Monika har precis kollat på Into The Wild. Jag hade stora förväntningar på den eftersom de som sett den nästan beskriver den som en vändpunkt i deras liv men känslan nu efter filmen för mig är snarare -jaha, det var ju trist. Vilken fin insikt han kom fram till i slutet, men helt meningslöst ändå. Och gick han igenom allt det för att komma fram till nåt dom flesta redan vet.

Det kan bero på att jag redan delvis avsagt mig ägandet, anonymiteten fast samtidigt närheten till människor i jämförelse. Om jag inte anstränger mig behöver jag inte se en enda människa på flera dagar, några veckor till sen kan jag faktiskt leva till stor del av det vi planterat själva och det finns inget begär av så mycket mer. Samtidigt tycker jag att det är dumt att helt avsäga sig ägande och pengar. Genom att ställa dig så helt utanför samhället kan du inte heller hjälpa folk, man måste av självklara skäl vara delaktig i processen för att få till en förändring. Och det är i relationer en upplevelse blir till någonting mer än vad som lika gärna kunde vara en fantasi eller dröm. Tror få kan leva så i nuet och ha den starka jag känslan att den bekräftelse de ger sig själva är tillräcklig. Inte ens han hade det.

Jag har fortfarande ont i armen och är stel. Jag känner mig helt handikappad och kan knappt använda armen alls. Det är extremt frustrerande eftersom jag har en hel del att ta tag i på tomten och även i huset. Jag har aldrig vart med om att det har gjort ont på det här sättet tidigare, visst har det vart ömt men inte gjort så ont att man inte kan röra sig. Kanske beror det på att min arm är ganska trött på att bli tatuerad vid det här laget (3 sittningar på 4 veckor) eller så kan det bero på att det är varmt ute och att bakterier frodas? Nåt jävligt lurt är det och jag vet inte riktigt hur jag ska styra upp situationen.

Och stackars Daisy kämpar på i sin tratt, såret ser bättre ut men jag tror att hon fortfarande har väldigt ont.

Förövrigt har det hänt en bra sak idag så det får kopensera det onda på oss båda.

Metaltown

Monster Magnet

Killswitch Engage

Opeth

Det är 3 band som jag helt enkelt måste se vilket gör att jag inte kan skita i att åka, men samtidigt är 3 band ganska få och kanske inte värda så mycket pengar, eller jo, det är dom fan! I´m going!

blandat

Tjejdag/kväll på klubben

Stackars kisse!
Sthlmsfika=me like

Inte min dag idag

Jag vill inte vara gnällig, men vissa dagar går saker bara inte som dom ska. Alldeles för lite sömn i flera dar (en snarkande V, en sjuk katt, en nytattad arm) och orosmoment får bli min ursäkt. Men jag tror att jag skäms lite, jag vill oxå vara med i förstagångsklubben och nu är det för sent. Attans! Jag vet inte om jag tycker att anledningen till att det sket sig var bra eller bara skämmig och dålig? Om inte annat blir det en uppmuntrande historia att berätta för barnbarnen när deras tid är inne.
Jag har förbannat ont i armen till och från oxå. Det har aldrig vart så förut så det är skumt. Kanske beror det på att huden inte hinner läka och återhämta sig mellan sittningarna, eller så är det för att det är varmt, klibbigt och ganska naturligt att det gör ont. Det är snarare skumt att det inte gjort det innan...
Daisan är en tapper liten kisse. Hon kan knappt äta med den där stora tratten på och det ser inte särskilt bekvämt ut att sova med den heller. Att sen dessutom troligtvis ha skitont i sitt sår och bli itvingad medicin flera ggr om dan gör knappast saken bättre. Stackars liten.

Rävar och ink

Igår kväll/natt kom Daisan hem och haltade och såg tilltufsad ut, vid närmare kontroll såg jag att hon hade ett stort djupt tuggmärke/sår på magen och bakbenet ca 5-7 cm stort. Det såg ärligt talat ut som att hennes ben var en kycklingklubba utan skinn. Hon ville inte ha mat och skrek som en stucken gris när man kom åt henne, stackars liten. Men vad gör man, vi är mitt ute i ingenstans och det är mitt i natten, jag fick panik. Det gjorde ont i hela mig, jag trodde aldrig att ett husdjur skulle kunna göra ett sånt stort intryck på mig som Daisan, men jag älskar henne som om hon vore min bebis och jag börjar härmed tvivla på om jag någonsin kommer kunna ha egna barn med alla faror som finns. Bara man går hem till grannen kan ungen slå ihjäl sig i trappen. Idag blev det iaf en tur till veterinären och Daisan fick bli nersövd och fixad, fick penicillin i 10 dagar och en tratt att ha på huvet. Hon var lite vinglig dom första timmarna efter att hon vaknade, gick in i saker och så, men nu hon har druckit lite kattmjölk och ser bättre ut. puh!

I övrigt har jag vart å lunchat med Y och blitt inkad i ytterligare 3 timmar. Snart är det klart! bara en sittning kvar! Yay!

Nu drar det ihop sig

Nervöst som tusan, pirrigt och kul.
Många tänk om... ingen kommer, jätte många kommer, det inte funkar med ljud och ljus...
Jag måste släppa det, göra det bästa av situationen och hoppas att vi lär oss en hel del hur det än blir.

Ett stort tack till alla sponsorer!

FOLK

Folk, dom e så besvärliga. Att komma överens med dom kan bli ett dagsprojekt. Jag vill vara större än så, men jag är väl inte det helt enkelt. Jag är så frustrerad så jag skulle kunna explodera.

Bästa tiden

Bästa tiden på året är när dessa blommar å vi har jätte många i köpingen... fint!

Trött

Jag är bara trött, trött, trött men kan aldrig sova. Även då jag skulle kunna sova till nio vaknar jag samtidigt som grannens tupp prins Carl och kan inte somna om. Jag kanske skulle köra en kur rosenrot varvat med energidryck, men det är inte bra för hjärtat har jag hört.
De viktigaste sakerna som jag var tvungen att ta tag i har jag faktiskt lyckats styra upp, det mindre viktiga får vänta till efter 3:e maj.
Körskolan tycker tydligen att jag fortfarande har en del att lära mig vad det gäller min körning, men jag har ju aldrig tid och har jag väl det jobbar Kurre. Vi jobbar ju varsitt skift på hallen så är jag ledig jobbar han och vice versa.

Sen är det ju så förbaskat fint väder med. Jag kan få lite dåligt samvete av att vara inomhus när jag borde vara ute och sola å njuta av att det snart är sommar, men när jag väl är ledig vill jag bara ligga på min säng och slökolla på Beauty and the geek eller A shot at love, spela spindelharpan eller läsa nånting av Alexander McCall Smith. Allt för att slippa tänka i så stor utsträckning som möjligt.
Imorrn blir det info på gymnasiet och gyro samt valborgsvandring. På tor blir det vanligt jourmöte och så kommer min bästa Anna å hälsar på, yay. På fredag ska vi fixitrixa på klubben å på lör håller vi i tjejdag/kväll där. På sön åker Anna hem och blir avbytt av Virre sen är det bara köra bil och tattooa som gäller hela veckan.

resultat efter 6 timmar

A lot on my mind

A lot on my mind. Lite för mycket kanske.

Måste kontakta kvinnojouren och fråga om en massa saker,
ta kontakt med fältarna och kolla om vi kan gå vår första natt med dom för att få lite inblick, driva på C så att tröjorna är redo för valborg,
styra upp en presentationsträff med flera olika politiker,
skicka fler stipendieansökningar från jouren,
bestämma mig för vilken fem tidning vi ska prenumerera på,
planera inför nästa jourmöte,
planera vår terminsavslutning,
sätta mig in i mitt nya jobb som sommarlovsentreprenörs-handledare,
förbereda mig inför onsdag då jag ska vara en halvdag på gymnasiet Gyro,
lägga sista handen vid vårt 3:e maj event,
kastrera min katt,
se till att ta mitt körkort
och inte nog med allt detta, jag måste jobba oxå. Hela helgen.
Jag är som bäst under press, men även Ödhult tillhör landet lagom och just nu vill jag bara få saker ur världen. Så snabbt som möjligt. När jag har lagom mycket att tänka på blir nästan allt som jag nyss räknat upp kul, men nu hopar det sig bara över mig.

Kom hem från Sthlm tidigare idag. Jag var effektiv och hann träffa en hel del folk, gå på två krogar, bli tattooad (jäkligt nöjd so far), umgås lite med min pappa och komma hem igen i god tid för att hinna presentera jouren och tigga pengar på H-freds marknadsfredag och ändå jobba kväll i bowlinghallen.

Jag hatar foldrar

Det gick ju snabbt att göra själva foldergrejen, men sen, att maila det till sig själv i rätt format och lyckas vända på pappret så framsidan hamnar på rätt plats. Puh!
Imorrn ska jag till storstan och tattooas igen. Det blir en snabbvisit, bara en natt, lagom. Men det är synd att jag missar hootchan.... fast jag har ju inte råd egentligen och måste jobba, suck!
Det jag hoppas på är att jag ska hitta en jeansjacka, en svart kjol med jätte hög midja och svarta leggings med spets... och att tatueringen blir bra förstås.
Än så länge så har vi lyckats tigga ihop 990:- till jouren på en vecka bara genom att ha spargrisar strategiskt utplacerade. Mer än jag någonsin kunde föreställt mig.

Idag var Svalan inbjudna till Linköpings tjejjour för utbyte av erfarenheter, tips och råd till oss som nystartad jour, föreläsningar av bl.a Katarina Wennstam (som skrivit Flickan och skulden, En riktig våldtäktsman och Smuts). Vi lyssnade även till en föreläsning av Jenny dahl som bl.a talade om unga och internet, framförallt om forum som snyggast.se och liknande communitys. Det som var obehagligt är att ungdomarna inte inser vilka konsekvenser de lättklädda bilder de lägger ut på sig själva kan få. Ett paradis för pedofiler, en otrevlig grund för mobbing, och hur stor vikt utseendet har på den och liknande siter är chockerande. Jag mådde fysiskt illa under mer eller mindre hela dagen samtidigt som insikten av att: vi har faktiskt nåt bra på gång här nu och kan vi bara suga åt oss av all info som svampar så kan vi faktiskt nå fram till åtminstånde någon eller några ungdomar.

Jag älskar...

...att folk redan donerat pengar i våra bössor, ...att bössorna får stå där dom står, ...att alla är så positivt inställda till oss, ...att vi är inbjudna till Linköpings tjejjour imorgon (det blir kul)

....att våra Svalan journattvandrartröjor snart är tryckta och klara och att dom kommer bli så fina

...mina Jourbrudar för att jag får åka till Sthlm och tattooa mig å gå på Hootchan med frukttema när de tigger pengar i köpingen.

Jag älskar inte

...att daisy måste kastreras snart och att dom bara har öppet på onsdagar

...att daisy blev riven och i princip våldtagen av en fet grå katt

...att jag har galet ont om pengar och många utgifter

(jag utmanar vardagpalandet att skriva 3 saker hon älskar och 3 saker hon hatar)

Jag är utmanad av vardagpalandet!

3 namn jag går under:
Linn
KgLL
Limpan

3 saker som skrämmer mig:
Att ringa till okända personer
Att okända personer ringer mig
Att gå i bikini i badhus (plus att man kan få fotvårtor av badhus har jag hört)

3 saker jag har på mig:
Svarta leggings
Svart klänning
Svart lucky 13 kofta

3 sanningar:
Jag är egentligen rågblond och färgar därför ögonbrynen
Jag ogillar folksamlingar och i synnerhet folksamlingar som involverar alkohol
Jag ogillar att titta på tv och kan nästan få ångest när andra gör det i min närhet (med melodifestivalen och La ink som undantag)

3 saker jag verkligen vill ha:
Ett körkort
Pengar till tjejjouren (massor med pengar)
Pengar till mig (massor med pengar)

så var det det här med trädgårdsmöbler

Det finns en djungel av dem, trädgårdmöblerna. Och frågan lyder, ska jag ta hänsyn till att det ibland kommer folk och hälsar på som vill sitta ute och satsa på nånting stort? ska jag köpa min dröm (en cafe´möbel) med plats för två? eller kanske satsa på nåt billigt i trä som jag kan måla och spexa till? kanske rent av köpa nåt billigt i plast med många sittplatser att ta fram vid festliga tillfällen och något mindre?

sammanfattning i bilder

Sthlm

Kom nyss hem från Y´s 25års partaj... det var min första helnyktra festlighet i Sthlm, kanske någonsin när jag tänker efter. Det var hur som helst en mycket speciell och inte särskilt trivsam upplevelse. Det blev så otroligt tydligt vad det är jag har flyttat ifrån och varför. Det var nog många år sedan jag ens uppskattade en fest. Det är en skum grej att sammanföra massa folk som har en bekant gemesamt och socialisera. Gärna skryta lite om sin utbildning, hur bra det går för en, vilken tuff ny ipod-kamera-mobil på 70 gig man har osv. Jag fattar inte grejen. Jag mäter för nuvarande framgång i om nån tjej 3e maj skulle säga att det blev en grym dag eller om det är strålande sol ute och jag tar mig tid att sitta i lusthuset med en kopp kaffe med Daisan i knät. Nä det blev bara så brutalt uppenbart att 30 mil innebär ett annat liv. Tidigare idag blev jag exempelvis omkullsprungen i en korsning till Drottninggatan och fick ett skrubbsår på knät, jag kan inte ens tro att nån kan vara så stressad att den hellre välter nån och på det kanske tjänar tre sekunder än går runt eller väntar. Eller på tunnelbanan mellan hötorget och st:eriksplan är det tydligen lycka om man lyckas äta en medhavd hamburgare, tala i telefon bläddra i en tidning och blänga på sina medpassagerare, allt samtidigt. Det är ett under att inte fler faller ner döda på fläcken av stress.

Men sammanfattningsvis så var det superskojs att träffa V, S, Y, A trots att jag hade hellre träffat dom på ett fik där man hör vad man själv tänker och förstår vad den andra säger utan att skrika va! 3 ggr först. Det kanske låtter bittert eller som om jag ser ner på andra och deras val av leverne, men det handlar enbart om min ovilja till att förstå och acceptera förändringen hos mig själv, vilken gått så otroligt fort.

Tattooandet gick bra och jag är så nöjd man kan vara över något som är halvklart. Även bilen var ren lycka att få hämta så överlag var denna Sthlms vistelse en bra upplevelse. Jag har hunnit med att fika å luncha med flera och uträttat det jag hoppats på att hinna. Möjligtvis hade jag haft högre förväntningar på H&M men för min ekonomi var det nog bara bra.

Yay, jag får 3900 tillbak på skatten, lagom till midsommarkalaset å allt.
Magsjukan är lite bättre idag, jag kom iallafall hem utan någon pressad incident. Jag har lyckats äta lite idag oxå för första gången sen i söndags, potatismos, mums var det.
Imorgon bowling med tjejjouren och på fredag håller Svalan öppet på KLUBBEN. Kul, Kul!

sjukling

Jag tycker inte så ofta synd om mig själv, men idag är en sån dag. Jag åkte ju upp till Sthlm igår för att tatuera mig idag. Dels var resan upp ett helvete för jag är magsjuk och mådde illa och dels kom jag inte iväg till nån tatueringstid idag. Jag vet inte ens om jag pallar att åka hem imorrn som planerat, men biljetten är redan betald. Jag hade sett fram emot att gå på h&m, fika med en massa folk, påbörja min sleeve, uträtta en massa saker som man inte riktigt kan göra hemma, tala ut med v (det går inte riktigt att göra det mellan kräkattackerna, man vill ju aldrig ha nån så mycket som i stunder man mår piss) och jag å Ylva skulle äta lunch på Örtagården, mitt bästa, suck!