Igår kväll/natt kom Daisan hem och haltade och såg tilltufsad ut, vid närmare kontroll såg jag att hon hade ett stort djupt tuggmärke/sår på magen och bakbenet ca 5-7 cm stort. Det såg ärligt talat ut som att hennes ben var en kycklingklubba utan skinn. Hon ville inte ha mat och skrek som en stucken gris när man kom åt henne, stackars liten. Men vad gör man, vi är mitt ute i ingenstans och det är mitt i natten, jag fick panik. Det gjorde ont i hela mig, jag trodde aldrig att ett husdjur skulle kunna göra ett sånt stort intryck på mig som Daisan, men jag älskar henne som om hon vore min bebis och jag börjar härmed tvivla på om jag någonsin kommer kunna ha egna barn med alla faror som finns. Bara man går hem till grannen kan ungen slå ihjäl sig i trappen. Idag blev det iaf en tur till veterinären och Daisan fick bli nersövd och fixad, fick penicillin i 10 dagar och en tratt att ha på huvet. Hon var lite vinglig dom första timmarna efter att hon vaknade, gick in i saker och så, men nu hon har druckit lite kattmjölk och ser bättre ut. puh!
I övrigt har jag vart å lunchat med Y och blitt inkad i ytterligare 3 timmar. Snart är det klart! bara en sittning kvar! Yay!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar