Segt

Den här helgen kommer bli seg, det känner jag på mig. Den andra halvan av mitt band bygger kök och hans (bättre?) hälft är ut å reser. Inget jobb på flera dar men en massa måsten iaf. Som idag då jag inte kunde koncentrera mig på att inte göra någonting när så mycket måste göras här hemma, jag var helt enkelt tvungen att gå ut och försöka skotta bort det grustag som vedgubben lämnade efter sig och flytta all ved från det som ska bli garage... Jag kommer nog ha en skön träningsvärk imorrn efter det här, jobbigare än gym.
Jag är avis på Matilda å Jelena som ska gå på Nick Cave i helgen. Jag såg honom senast 2002 och det hade vart grymt att få göra det igen men jag tvivlar på att han spelar mina bästa låtar. Imorgon ska jag cykla in till Hultan så då får jag iaf se lite folk. Jag önskar att jag bara kunde njuta och uppskatta att inte ha fullbokat med jobb i några dagar men det är svårt. Jag önskar att jag var ledig när Anna hälsade på eller nån gång när Viktor vart här istället för nu när allt är dött och vädret trist. Jag hann inte mer än brygga mig en kopp kaffe och lägga en filt på gräsmattan innan det började regna. Jag är inte van vid att faktiskt inte ha något att göra eller någon att göra det med, i Sthlm fanns det alltid nån man kunde ringa å hänga med, men samtidigt, vad skulle jag föreslå om inte en öl. Jag umgicks med folk i skolan och ytterligare en handfull folk nykter men alla andra... Man tänker ju ibland att det är en hel del som måste locka med att bo här med tanke på allt jag valt bort. Ett varjedag-förhållande med all trygghet det ger och att hänga med min pappa ofta, att gå på stan när man är uttråkad och att bara styra upp ett parkhäng för att det är fint väder och man har lust. Det här är min första ifrågasättande period sen jag flyttade faktiskt. Jag har vart så förbannat säker på allt innan och det har vart så skönt. Men det är nog ovissheten inför i höst som spökar och att det är lite som att man lever i en pålandetbubbla, det känns som att det inte är på riktigt, livet här är till låns på någe vis på gott och ont. Det är skönt att rymma verkligheten för en stund men hela livet, nja, jag måste nog få det till att bli på riktigt. Antingen genom att för alltid hålla mig sjukt sysselsatt eller så kanske jag ska börja på meditation och hitta mitt inre lugn, om det nu finns nåt, jag tvivlar.