Kurs å gnäll

Imorgon åker jag iväg till Oskarshamn på kurs tillsammans med M för att bli nån slags "projektledare" för sommarlovsentreprenörerna i Hultsfred. Det ska bli kul, intressant och förhoppningsvis kommer jag få lite större förståelse för vad som förväntas av mig och vad jag egentligen ska göra. Hittills har den biten vart lite luddig. Det blir långa dagar dock och på torsdag har jag en hel del att gå igenom med tjejerna i jouren. Det har vart slappa tider för dom på sistone och det är vissa elementära saker som jag dels inte hunnit ta upp än och en del beslut som måste fattas. Jag vill veta var folk står helt enkelt och hur mycket tid de kan/vill lägga ner på detta. Det vore trist att behöva säga till nån att den inte är redo men förhoppningsvis så förstår de det själva. Tjejerna har uppenbarligen svårt med fakturor och ekonomi men det ligger inte i mitt intresse att fixa allt det om de inte ens har intresse av att komma på mötena. Jag får en känsla av att det håller på att dö ut på någe vis. Självklart är det inte så för i höst ska en ny grupp gå utbildningen men jag skulle vilja att det var större variation på vilka som tar på sig ansvar för saker och att fler hade ideér i detta skede. Bara en sån sak som att vi har en gratis utbildningsdag på söndag (med mat och allt) och mer än halva gruppen saknar intresse av att gå eller så är jag bara överdrivet misstänksam, de kanske har en giltig ursäkt. Nu kanske jag låter extremt negativ, för många har gjort en hel del hittills och det är mycket obetald tid som går åt, men för mig handlar det om hur mycket man vill någonting. Det är ju alltid så när ett projekt startas att det är sjukt mycket att göra och sen ju mer vi styr upp desto mer går det bara av sig självt tillslut. Jag kanske lät tjejdagen ta för mycket energi mot vad jag fick igen. Men det är nog bra att stanna upp och fråga sig vad det är jag vill åstadkomma med detta och rikta mitt fokus mot det målet istället. Jag har helt enkelt otroligt svårt att hantera när saker inte riktigt går som de ska, eller när mina förväntningar inte uppfylls... Det är som att allt ansvar ligger på mig i slutändan och blir det inte bra så är det oftast något jag kunnat göra för att styra upp det. Även om ingen annan ser det så blir det på det viset när det alltid är jag som ska representera verksamheten i olika situationer. Det är till mig folk ringer och är förbannade över både det ena och det andra. Framförallt då städning. Vafan, jag har inte styrt upp allt det här för att bli behandlad som en städerska, det är väl bara att diska sin egen kopp, bära ut soporna och voilá... rent!