drömpraktik och shopinghysteri

Idag har jag, kanske första gången någonsin, handlat på intersport. Och inte var det lite heller. Allt från underställ och vindställ till sovsäck och strumpor som andas. Jag kände mig som värsta hurtbullen även om min "nya stil" inte klär mig särskilt väl. Nu är det bekvämlighet framför snygghet som gäller. Jag har tillochmed beställt vandrarkängor för hur mycket pengar som helst. Det känns som att 7 veckor är en eeeeevighet och nästan ingenting. Skolstressen gör sig påmind och det är mycket som ska hinnas styras upp innan det bär iväg. Jag har även påbörjat ett brev till min drömpraktik inför våren. Denna drömpraktik är någonting som finns på försök på några få ställen i Sverige och kallas för barnahus. Syftet med Barnahus är att i en trygg, barnvänlig miljö låta barn som misstänks vara utsatta för övergrepp vara i centrum för utredningsprocessen. Barnet ska slippa slussas runt mellan olika myndigheter och inte behöva upprepa sin historia för flera personer. Detta innebär att alla nödvändiga instanser finns samlade under samma tak, dvs polis, bup, åklagarmyndighet, socialtjänst osv. Vi har i vår utbildning blivit ipumpade vikten av samarbete men i praxis tycks det mer eller mindre omöjligt på många ställen i landet. Till viss del är det sekretessen som spökar men jag tror att mycket ligger i yrkesstolthet och gammalt gnabb som absolut inte bör få stå i vägen för barnets bästa.