inspirerad

BiV-kursen började i torsdags med att vi deltog på SPUNK-festivalen i Vimmerby. Det var otroligt länge sedan, om någonsin, som jag kände mig så här galet inspirerad. Jag har mött så många härliga människor som gör sjukt bra saker runt om i världen och jag har fått så många idéer att det känns som om hela huvudet snurrar. Men det som var det bästa var att dom fattar grejen. Dom gör samma saker som jag (fast så mycket mer). Helt plötsligt så var jag inte längre ett ufo när jag pratade om vissa saker eller beskrev problematik och svårigheter som jag har stött på osv. Det var en skön känsla att plötsligt träffa en massa människor som vet vad det handlar om utan att man ska behöva förklara allt om och om igen.
Sist när jag var uppe en vända till Sthlm så sa A att hon inte tror att hon någonsin kommer förstå vad jag gör och delar av sånt som jag tycker är viktigt eller självklart. Det kändes så ensamt för mig på någe vis.
Bara för att delge några av dom planer som jag smider just nu så kan jag nämna att jag träffade en trummis som jag ska börja ta jazzlektioner hos, jag träffade en kvinna som jag ska starta ett filosoficafé för barn och unga tillsammans med till våren (det blir troligtvis på allaktivitetshuset i Vimmerby en gång per månad, kanske kan jag göra det tillsammans med/genom jouren), jag träffade en kille som eventuellt vill starta killgrupper här (då har jouren något att hänvisa till när vi får kritik för att vi bara vänder oss till tjejer plus att det är naturligtvis är minst lika viktigt att arbeta normkritiskt med unga killar), jag har hittat flera olika organisationer och utbildningar som intresserar mig, jag har kanske hittat en grym praktikplats inför nästa termins 15 veckor långa prktik och jag fått lära mig många nya övningar och uppslag som jag kan använda mig av inom jouren. Det kanske viktigaste av allt är att jag har fått en helt annan tro till mänsklig kraft. Jag har länge upplevt det som att vi arbetar ensamma i motvind utan uppskattning, men nu när jag har sett vad vissa människor gör för andra kan jag inte låta bli att förundras.
Det som berörde mig mest var nog en organisation som bildats av unga pojkar (ca 14 år) i ett flyktingläger i Uganda. När unga flickor/kvinnor blir våldtagna i lägret måste de själva fråga om förrövaren vill gifta sig med dem. Vill han inte det får inte kvinnorna vara med i gemenskapen, dela på vatten och mat osv och de blir drivna därifrån. Pojkarna uppmärksammade problemet och startade sin egen lilla grupp där de hjälper flickorna med vatten och mat, att skapa ett männsikovärde hos dessa flickor igen och ger dem en social gemenskap. En annan sak de gör är att de utser en person som de ser till får gå i en skola (som ligger två timmars gångväg bort), sedan när personen kommer hem från skolan får han lära ut allt de gått igenom under dagen till de andra i föreningen (även de utsatta flickorna) bara för att nämna några av de fantastiska saker som de åstadkom under vidriga omänskliga förhållanden.