Bättre

Idag ser mitt ben mycket bättre ut även om jag har haft ondare i fotleden idag än tidigare. Mina blåmärken syns bara lite fläckvis och även svullnaden har lagt sig lite (vilket var på tiden efter en vecka). Kanske beror den ökade smärtan på att jag hade hunnit vänja mig vid mitt gamla gips och lärt mig hur jag kunde röra mig på bästa sätt och att jag nu inte alls kan röra mig på samma sätt eftersom foten är i en annan vinkel.

Idag har jag och Erika (en av döttrarna i familjen som är lika gammal som mig) haft en girls day out då vi fixat våra naglar och ätit god lunch på en vegetarisk resturang. Kvinnan som fixade mina naglar hade bott i USA i några år och kunde bra engelska, skönt. Hon berättade att hon blev misshandlad av sin man och här skiljer man sig inte hur som helst. Hennes dröm var att starta ett härbärge för kvinnor och barn där man skulle kunna hyra in sig över en natt eller två när mannen var ute och söp eller var extra våldsam. I anslutning till härbärget ville hon ha ett långtidsboende för kvinnor där hon på dagtid skulle lära ut hur man fixar naglar, klipper hår osv för att kvinnorna ska hitta en egen försörjningskälla och således få en ekonomisk möjlighet att lämna sina män. Hon var verkligen passionerad över sin ide och jag lovade att kontakta henne om jag kommer hit nästa år igen för att se hur långt hon hunnit och i så fall kanske arbeta där som volontär under den veckan jag är här i Cochabamba. Nästan alla människor man möter här i Bolivia är väldigt öppna och inbjudande. Dom delar med sig av sina politiska åsiker och sitt privatliv under en taxiresa eller en klippning. Iaf så fort dom fattat att man inte är en gringo.

SOS ringde mig nyss och det ser ut som att jag ska få resa hem på tisdag. Jag landar då i Köpenhamn natten till torsdag och får åka direkt hem till mamma och sen vidare till Västervikssjukhus på torsdag. Tyvärr är två av flygningarn i vanlig flygstol vilket jag oroar mig lite för. Läkarna har sagt att det är viktigt att jag har benet högt eftersom man vanligtvis svullnar när man flyger. Vore inte kul att inte få plats i gipset. På långflygningen mellan Lima och Madrid sker däremot i 1a klass som tur är. På måndag ska det komma hit en kille som sedan ska flyga med mig hela vägen, köra mig i rullstol mellan flygen osv. Det känns iaf tryggt om än lite pinsamt.