Idag har vart en mycket bra dag. Jag har mycket mer energi och allting går dubbelt så fort att göra. Jag har väl vant mig vid att vara enbent. Jag är t.o.m lite glad att jag inte åkte hem direkt efter olyckan. Nu har jag lärt känna familjen mycket bättre och särskilt en av döttrarna som är i min ålder. Jag kan på något underligt spanskengelskt vis kommunicera ganska bra med henne och har fått väldigt mycket info av henne rörande allt möjligt intressant. Det som främst har slagit mig de senaste dagarna är hur likt livet är här trots allt. Självklart beror en stor del av det på att just den här familjen har hög utbildning, hyfsat med pengar och att de har träffat människor från hela världen som har bott hemma hos dem. De är inte heller praktiserande religiösa eller fördomsfulla. Att jag har fått den här positiva känslan kan oxå bero på att jag vet när jag får åka hem och vill således ta tillvara på dom sista dagarna. Sedan är säkert en stor del av det hela att jag har vant mig vid omgivningen och skaffat mig rutiner. Det jag nog aldrig kommer vänja mig vid är att det ligger ett disco här i närheten och att dom inte har några tider att passa. Ibland håller det på till 6 på morgonen. 2 ggr, på mindre än ett dygn, har jag hört boten Anna spelas. En gång på discot och en gång i en taxi. Loco.
Nästa gång jag åker till Bolivia skulle jag väldigt gärna testa på att bo i en avlägsen bergsby för att se en helt annan sida av landet. Som det känns just nu skulle jag kunna tänka mig att bo här under en tid om jag bara lärde mig att behärska språket bättre och hade ett inspirerande arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar