vampyrkärlek

Jag känner att jag helt enkelt är tvungen att göra ett inlägg om den otroliga vampyrhypen som pågått ett tag nu. Jag har alltid älskat vampyrer men avskytt stålmannen och spindelmannenfjantar. Vampyrer är alltid snygga, mystiska och rör sig i fina miljöer. Vem skulle inte vilja vara en vampyr liksom. Matilda påbörjade en vampyrbok för några år sedan, det vore kul att få veta vad det blev av den? När man mest är hemma (som jag är nu med mitt ben) så är talbok en av de bästa underhållarna. Jag kan försvinna in i underbara historier trots att jag mestadels är trött och orkeslös. Jag vet inte om det beror på medicinerna som jag tar eller det faktum att man blir slö av att inte göra så mycket men jag kan inte koncentrera mig när jag läser (mer än det jag måste i kurslitt). Nu har jag börjat lyssna på twiligthserien och trots att jag är minst tio år äldre än tjejerna på metalkollot i somras som inte kunde sluta tala om dessa böcker och filmer så får jag lite samma känsla som dom. Jag vill vara 17 år, kär i en vampyr och vara med om en massa äventyr. Jag vill att livet ska vara så där romantiskt och fint. Min andra förälskelse denna höst är såklart True blood. Jag såg alla avsnitt under en helg och nu är det en lång väntan på nästa säsong. Min första vampyrkärlek var nog Brad Pitt i En vampyrs bekännelser.