Att komma hem

Det här är huset där jag har bott i över 2 veckor nu. Till höger i bild är köket och dörren till vänster är mitt rum. Notera den höga tröskeln för att komma upp där:) Ännu lite längre till vänster är toan (under trappan).

Idag har vart en seg dag. Jag har mest vart uttråkad. Jag har läst ut nästan alla böcker jag hade med mig (inte kurslitt dock) och flera ur familjen har vart iväg idag. Jag har börjat inse att det värsta ligger framför mig (dvs resan hem). Ca 40 timmar kommer det ta från att vi startar och på dom första flygen måste man tex ta sig upp för en trappa för att komma upp till flyget. Jag måste även sitta i en vanlig stol på flygen mellan Cochabamba-La Paz, La Paz-Lima och Madrid-Köpenhamn även om de ska fälla ner stolen framför så jag kan ha upp mitt ben.

Jag har inte riktigt orkat/vågat tänka på allt det här innan och inte heller har jag hunnit sörja att resan jag sett fram emot och planerat för under så lång tid slutar på detta viset. Visst har mitt positiva humör hjälpt mig en hel massa hittills och jag kommer säkert skratta åt det senare men egentligen är det en jävla massa pengar, tid och energi åt helvete om man ska vara krass. Fast det kanske man inte ska. Självklart har jag upplevt en hel massa saker och lärt mig både det ena och det andra men fan vad surt det är trots allt. Med tanke på omständigheterna kunde det knappast vara bättre än att bo i en sån här underbar familj och i just Cochabambas fantastiska klimat men självklart hade jag hellre frusit röven av mig i La Paz tillsammans med resten av gruppen.

Jag har även börjat inse att även om det känns underbart att komma hem så kommer det ta lång tid för mig att bli frisk och det kommer vara tungt att vara gipsad och orörlig i ett snöslaskigt Sverige. Jag ligger efter i skolan med 7.5 hp och det finns en hel massa saker som jag skulle behöva ta i tu med som jag lovat bort mig på efter hemkomst. T.ex uppstartandet av ellen och allan och filosoficafét bara för att nämna några saker. Det har vart otroligt skönt att vara här och bara fokusera på nuet, nya upplevelser, nya idéer och tankar. Det känns nästan lite skrämmande att komma hem till mörker och plikter. Det känns dock underbart att komma hem till familjen, till golv utan höga trösklar och ojämnheter, till tunnbrödsrullar, till läkare som jag kan tala med utan tolk, till duschar som man kan duscha i utan att få stötar, till förhoppningsvis ett nytt gips, till en mjuk skön säng, till att känna sig dammfri, till tystnad, till sänglampor, till ett snabbt internet osv.