Skor, skor, skor

Jag vet en liten tjej som fyller år snart, har mamman nån idé om storlek tro? (finns från strl 23) http://barnskoshopen.jetshop.se/





Stövlar är ett måste på landet, varför inte göra det bästa av det? här från Fairy Mum

Pinuppan i mig skruvar sig! http://www.brandos.se/

När man vill betrakta världen från oanade höjder

Nåt för oss i jouren, I love them!

Att klippa gräset är som att spela dataspel. Ju fler maskrosor du prickar desto mer poäng får du, känns det som iaf. Idag är ytterligare en toppendag till till högen av såna på sista tiden och jag tippar på morgondagen likaså. Då ska V komma hit från Uppsala, M kommer hem och familjen västrahult kommer över på grillning och melodifestival. Kul!

mer pepp

Åh, vad kul det var att gå kurs. I många situationer var det kanske mer att de satte ord och gjorde formler för sådant man redan vet men inte riktigt kan placera och formulera för sig själv. Det var med hjälp av enkla redskap och verktyg man hittar en grupps energi, pushar dom och presterar efter högsta tänkbara förmåga. Så simpelt och enkelt men trots det så bra! Yes känner jag nu, det här kommer bli bästa sommarjobbet någonsin. Allt är liksom kul, planeringen, aktiviteterna, att se folk växa under kort tid, hjälpa ungdomar att se saker och tänka nyskapande. Det är även en stor del av detta jag kan ta med mig och använda mig av i jouren, gruppdynamik och action på någe vis. Det kommer bli så jäkla bra. Jourens framtid ser ljus ut efter dagens genomgång. Det var superkul att vara samlade alla igen och beta av alla orosmoment. Nä, hösten blir toppen. Det är ju nu vi ska ut på banan på riktigt. Den här våren har nog trots bristen på riktiga studier gett mig mer än jag någonsin kunde föreställt mig. Det ska bli så sjukt kul att köra igång en ledarutbildning till hösten för ett nytt gäng tjejer nu när jag kan blicka tillbaks och känna -aha, det är så jag ska göra, så jag löser den situationen, det är dessa ämnen vi ska ta upp. Nu i sommar ska vi skriva ihop vår egen metodhandbok och få ner allt som kan göras annorlunda och bättre och det är kanske först då man får grepp om helheten. -vad är det egentligen vi har gjort under 12 veckor och vad kan vi dra lärdom av?

Om jag var uppfinnare skulle jag....

Om jag var uppfinnare skulle jag uppfinna en dator som man kan använda utomhus. En dataskärm som inte påverkas av att det är soligt och ljust, som är extremt slittålig, som är sandkornstollterant, som är lätt att tvätta av (dvs tål vatten). Ja en dator som man kan ha med sig på playan helt enkelt. Och tänk vilken arbetsmoral vi skulle få om folk kan jobba hårt och sola samtidigt.

Pepp!

Igår, idag och imorrn är jag iväg på en kurs i entreprenörskap och konsten i att peppa ungdomar. Tanken är att jag tillsammans med M ska dra igång ett projekt (för första gången för Hultsfred) nu i sommar som riktar sig till ungdomar och går under namnet Sommarlovsentreprenörerna. Genom detta projekt som sponsras av AstridLindgrensHembygd så får ungdomar i kommunen möjlighet att starta sitt eget företag. Det startar med en veckas kickoff där vi braistormar och kommer fram till en massa idèer, får ungdomarna att förstå att det mesta är möjligt och sen går vi in på hur man genomför en idé rent praktiskt. Det kan vara allt från att klippa gräsmattor till att sälja saker i ett stånd på stan, tvätta fönster till att starta ett nytt comunity (typ lunar), göra ringbrynjor eller bedriva barnpassning medan föräldrarna shopar. Allt är möjligt! När ungdomarna får den insikten blir de eld och lågor och det finns inget stopp på alla affärsidéer.

Själv är jag så pepp så bara fullständigt sprutar idéer. Det känns som att det var länge sedan jag var såhär driven och fullkomligt ickedömmande. Ofta så ser man en möjlighet eller öppning men tar inte projektet vidare och stoppar sig själv -det går inte, -det blir för svårt, -men inte kan väl jag... Nu är jag så tillåtande att det inte skulle förvåna mig om jag lyckas marknadsföra och sälja konserverad gröt.
Jag vet inte om det är en extremt välgenomtänkt och bra kurs eller om jag bara haft torka på nya input/studiefronten men den självkänsleboost jag fått under dessa två dagar är mer än jag upplevt kanske någonsin.

Kurs å gnäll

Imorgon åker jag iväg till Oskarshamn på kurs tillsammans med M för att bli nån slags "projektledare" för sommarlovsentreprenörerna i Hultsfred. Det ska bli kul, intressant och förhoppningsvis kommer jag få lite större förståelse för vad som förväntas av mig och vad jag egentligen ska göra. Hittills har den biten vart lite luddig. Det blir långa dagar dock och på torsdag har jag en hel del att gå igenom med tjejerna i jouren. Det har vart slappa tider för dom på sistone och det är vissa elementära saker som jag dels inte hunnit ta upp än och en del beslut som måste fattas. Jag vill veta var folk står helt enkelt och hur mycket tid de kan/vill lägga ner på detta. Det vore trist att behöva säga till nån att den inte är redo men förhoppningsvis så förstår de det själva. Tjejerna har uppenbarligen svårt med fakturor och ekonomi men det ligger inte i mitt intresse att fixa allt det om de inte ens har intresse av att komma på mötena. Jag får en känsla av att det håller på att dö ut på någe vis. Självklart är det inte så för i höst ska en ny grupp gå utbildningen men jag skulle vilja att det var större variation på vilka som tar på sig ansvar för saker och att fler hade ideér i detta skede. Bara en sån sak som att vi har en gratis utbildningsdag på söndag (med mat och allt) och mer än halva gruppen saknar intresse av att gå eller så är jag bara överdrivet misstänksam, de kanske har en giltig ursäkt. Nu kanske jag låter extremt negativ, för många har gjort en hel del hittills och det är mycket obetald tid som går åt, men för mig handlar det om hur mycket man vill någonting. Det är ju alltid så när ett projekt startas att det är sjukt mycket att göra och sen ju mer vi styr upp desto mer går det bara av sig självt tillslut. Jag kanske lät tjejdagen ta för mycket energi mot vad jag fick igen. Men det är nog bra att stanna upp och fråga sig vad det är jag vill åstadkomma med detta och rikta mitt fokus mot det målet istället. Jag har helt enkelt otroligt svårt att hantera när saker inte riktigt går som de ska, eller när mina förväntningar inte uppfylls... Det är som att allt ansvar ligger på mig i slutändan och blir det inte bra så är det oftast något jag kunnat göra för att styra upp det. Även om ingen annan ser det så blir det på det viset när det alltid är jag som ska representera verksamheten i olika situationer. Det är till mig folk ringer och är förbannade över både det ena och det andra. Framförallt då städning. Vafan, jag har inte styrt upp allt det här för att bli behandlad som en städerska, det är väl bara att diska sin egen kopp, bära ut soporna och voilá... rent!

Oroa sig

Igår våldgästade jag min mamma och blev kvar där över natten. Jag hörde inget från V på hela kvällen å han svarade inte i telefon idag heller, sen fick jag ett sms där det stod -jag ringer dig när jag kommer hem från akuten... Om han trodde att det skulle lindra min oro så trodde han fel, karlar, dom vet minsann hur man ska formulera sig för att hålla folk på halster. Som tur var fick jag veta att det inte var så allvarligt, men då hade jag hunnit oroa mig i flera timmar. För att skingra mina tankar sydde jag lite väskor inför festivalanstormningen och en till min mamma i morsdagspresent. Det syns inte på bilden men jag sydde fast små ljusrosa/gröna pärlor över hela väskorna. Jag tycker dom blev söta. Jag gjorde en sailorväska oxå, men jag måste fixa stora knappar så den får ni se en annan gång.

Segt

Den här helgen kommer bli seg, det känner jag på mig. Den andra halvan av mitt band bygger kök och hans (bättre?) hälft är ut å reser. Inget jobb på flera dar men en massa måsten iaf. Som idag då jag inte kunde koncentrera mig på att inte göra någonting när så mycket måste göras här hemma, jag var helt enkelt tvungen att gå ut och försöka skotta bort det grustag som vedgubben lämnade efter sig och flytta all ved från det som ska bli garage... Jag kommer nog ha en skön träningsvärk imorrn efter det här, jobbigare än gym.
Jag är avis på Matilda å Jelena som ska gå på Nick Cave i helgen. Jag såg honom senast 2002 och det hade vart grymt att få göra det igen men jag tvivlar på att han spelar mina bästa låtar. Imorgon ska jag cykla in till Hultan så då får jag iaf se lite folk. Jag önskar att jag bara kunde njuta och uppskatta att inte ha fullbokat med jobb i några dagar men det är svårt. Jag önskar att jag var ledig när Anna hälsade på eller nån gång när Viktor vart här istället för nu när allt är dött och vädret trist. Jag hann inte mer än brygga mig en kopp kaffe och lägga en filt på gräsmattan innan det började regna. Jag är inte van vid att faktiskt inte ha något att göra eller någon att göra det med, i Sthlm fanns det alltid nån man kunde ringa å hänga med, men samtidigt, vad skulle jag föreslå om inte en öl. Jag umgicks med folk i skolan och ytterligare en handfull folk nykter men alla andra... Man tänker ju ibland att det är en hel del som måste locka med att bo här med tanke på allt jag valt bort. Ett varjedag-förhållande med all trygghet det ger och att hänga med min pappa ofta, att gå på stan när man är uttråkad och att bara styra upp ett parkhäng för att det är fint väder och man har lust. Det här är min första ifrågasättande period sen jag flyttade faktiskt. Jag har vart så förbannat säker på allt innan och det har vart så skönt. Men det är nog ovissheten inför i höst som spökar och att det är lite som att man lever i en pålandetbubbla, det känns som att det inte är på riktigt, livet här är till låns på någe vis på gott och ont. Det är skönt att rymma verkligheten för en stund men hela livet, nja, jag måste nog få det till att bli på riktigt. Antingen genom att för alltid hålla mig sjukt sysselsatt eller så kanske jag ska börja på meditation och hitta mitt inre lugn, om det nu finns nåt, jag tvivlar.

uttråkad

Jag är uttråkad!!! Det finns förstås en hel massa att ta tag i om det nu skulle vara så, men jag är nog snarare uttråkad på ett -jag vill dricka en drink (alkoholfri) på balkongen, titta på stjärnorna och snacka skit med nån eller -jag vill ha en massa pengar så jag kan kolla runt på nätet å faktiskt köpa något eller -jag vill sätta på mig storstövlarna och gå på upptäcksfärd i skogen med sällskap. Jag är inte bra på att inte jobba men jag ska tydligen ta det lite lugnt med det har jag hört från en pålitlig källa... och ja, jag är nog benägen att hålla med, om det bara inte var så förbannat trist. Om det åtminstånde var toppenväder så man kunde sola sin bleka nuna och ha fullt sjå med att vattna blommorna, eller om jag haft någon trevlig ledighetssysselsättning kanske. Som att övningsköra till en stormarknad i Linköping.

In progress

12 h

9 h

6h

3 h

kuliga grejer

supersnygga glasunderlägg, designista.se



Jag vill äta många saftglassar i sommar, Ikea






Varför inte en pärlplatta på brevlådan, den tål vatten och gör kanske din brevbärare glad.





Måla dina egna halksocksmönster, happylina.se





Bakterier istället för nallar! Jag gillar hjärncellen bäst...

inredning & trädgård

Till dammen...

Jag vet inte vilken jag gillar bäst...

Jag vill ha!

Roliga textiltryck på väska eller kudde...

Inspiration

åh, jag vill ha inspiration... den här veckan är jag i princip ledig helatiden (jobbar 2 dar och håller i jourmöte på tor med tema mobbing, men förutom det....) jag vill ha sån inspiration så jag bara uträttar en massa pyssliga och bra saker på momangen. Som att styra upp köket (spackla och slipa), fixa ett potatisland, plantera en massa blomster, skrapa fönster, sy mängder med väskor och plånböcker inför festivalen, sy en klänning till mig själv, vårstäda och tvätta fönster, såga ner alla gamla lastpallar, måla tavlor, spela trummor... Förra året vid den här tiden hade jag mer inspiration än någonsin tidigare, vart tog allt vägen? Det jag iaf måste göra är att försöka gallra lite bland alla möbler och bråte.
Helgen har vart lugn, var ut på "landet" en sväng, rodde lite, solade lite och idag har jag klippt gräset och planterat en massa blomster å grönsaker. Imorgon tror jag att jag ska cykla in till hultan å köpa en stor vattenkanna och spackel. Nu ska jag googla mig till lite inspiration.

Jag å Monika har precis kollat på Into The Wild. Jag hade stora förväntningar på den eftersom de som sett den nästan beskriver den som en vändpunkt i deras liv men känslan nu efter filmen för mig är snarare -jaha, det var ju trist. Vilken fin insikt han kom fram till i slutet, men helt meningslöst ändå. Och gick han igenom allt det för att komma fram till nåt dom flesta redan vet.

Det kan bero på att jag redan delvis avsagt mig ägandet, anonymiteten fast samtidigt närheten till människor i jämförelse. Om jag inte anstränger mig behöver jag inte se en enda människa på flera dagar, några veckor till sen kan jag faktiskt leva till stor del av det vi planterat själva och det finns inget begär av så mycket mer. Samtidigt tycker jag att det är dumt att helt avsäga sig ägande och pengar. Genom att ställa dig så helt utanför samhället kan du inte heller hjälpa folk, man måste av självklara skäl vara delaktig i processen för att få till en förändring. Och det är i relationer en upplevelse blir till någonting mer än vad som lika gärna kunde vara en fantasi eller dröm. Tror få kan leva så i nuet och ha den starka jag känslan att den bekräftelse de ger sig själva är tillräcklig. Inte ens han hade det.

Jag har fortfarande ont i armen och är stel. Jag känner mig helt handikappad och kan knappt använda armen alls. Det är extremt frustrerande eftersom jag har en hel del att ta tag i på tomten och även i huset. Jag har aldrig vart med om att det har gjort ont på det här sättet tidigare, visst har det vart ömt men inte gjort så ont att man inte kan röra sig. Kanske beror det på att min arm är ganska trött på att bli tatuerad vid det här laget (3 sittningar på 4 veckor) eller så kan det bero på att det är varmt ute och att bakterier frodas? Nåt jävligt lurt är det och jag vet inte riktigt hur jag ska styra upp situationen.

Och stackars Daisy kämpar på i sin tratt, såret ser bättre ut men jag tror att hon fortfarande har väldigt ont.

Förövrigt har det hänt en bra sak idag så det får kopensera det onda på oss båda.

Metaltown

Monster Magnet

Killswitch Engage

Opeth

Det är 3 band som jag helt enkelt måste se vilket gör att jag inte kan skita i att åka, men samtidigt är 3 band ganska få och kanske inte värda så mycket pengar, eller jo, det är dom fan! I´m going!

blandat

Tjejdag/kväll på klubben

Stackars kisse!
Sthlmsfika=me like

Inte min dag idag

Jag vill inte vara gnällig, men vissa dagar går saker bara inte som dom ska. Alldeles för lite sömn i flera dar (en snarkande V, en sjuk katt, en nytattad arm) och orosmoment får bli min ursäkt. Men jag tror att jag skäms lite, jag vill oxå vara med i förstagångsklubben och nu är det för sent. Attans! Jag vet inte om jag tycker att anledningen till att det sket sig var bra eller bara skämmig och dålig? Om inte annat blir det en uppmuntrande historia att berätta för barnbarnen när deras tid är inne.
Jag har förbannat ont i armen till och från oxå. Det har aldrig vart så förut så det är skumt. Kanske beror det på att huden inte hinner läka och återhämta sig mellan sittningarna, eller så är det för att det är varmt, klibbigt och ganska naturligt att det gör ont. Det är snarare skumt att det inte gjort det innan...
Daisan är en tapper liten kisse. Hon kan knappt äta med den där stora tratten på och det ser inte särskilt bekvämt ut att sova med den heller. Att sen dessutom troligtvis ha skitont i sitt sår och bli itvingad medicin flera ggr om dan gör knappast saken bättre. Stackars liten.

Rävar och ink

Igår kväll/natt kom Daisan hem och haltade och såg tilltufsad ut, vid närmare kontroll såg jag att hon hade ett stort djupt tuggmärke/sår på magen och bakbenet ca 5-7 cm stort. Det såg ärligt talat ut som att hennes ben var en kycklingklubba utan skinn. Hon ville inte ha mat och skrek som en stucken gris när man kom åt henne, stackars liten. Men vad gör man, vi är mitt ute i ingenstans och det är mitt i natten, jag fick panik. Det gjorde ont i hela mig, jag trodde aldrig att ett husdjur skulle kunna göra ett sånt stort intryck på mig som Daisan, men jag älskar henne som om hon vore min bebis och jag börjar härmed tvivla på om jag någonsin kommer kunna ha egna barn med alla faror som finns. Bara man går hem till grannen kan ungen slå ihjäl sig i trappen. Idag blev det iaf en tur till veterinären och Daisan fick bli nersövd och fixad, fick penicillin i 10 dagar och en tratt att ha på huvet. Hon var lite vinglig dom första timmarna efter att hon vaknade, gick in i saker och så, men nu hon har druckit lite kattmjölk och ser bättre ut. puh!

I övrigt har jag vart å lunchat med Y och blitt inkad i ytterligare 3 timmar. Snart är det klart! bara en sittning kvar! Yay!

Nu drar det ihop sig

Nervöst som tusan, pirrigt och kul.
Många tänk om... ingen kommer, jätte många kommer, det inte funkar med ljud och ljus...
Jag måste släppa det, göra det bästa av situationen och hoppas att vi lär oss en hel del hur det än blir.

Ett stort tack till alla sponsorer!

FOLK

Folk, dom e så besvärliga. Att komma överens med dom kan bli ett dagsprojekt. Jag vill vara större än så, men jag är väl inte det helt enkelt. Jag är så frustrerad så jag skulle kunna explodera.