ideal

Det har blivit en hel del rabalder om att designern Mark Fast valde att använda 3 "mulliga" modeller på London Fashion Week. Vissa, inklusive mig själv, tycker att det är naturligt att alla olika kroppstyper representeras men vissa håller inte med. Jag har valt ut några av kommentarerna under artikeln (som ni hittar på http://www.aftonbladet.se/wendela/article5831027.ab). Bilden från artikeln finner ni nedan.

"måste påpeka hur fult det är med en sån modell. titta bara hur kläderna sitter"
"Det där är ej en modells mått. Det där är den vanliga människans mått. EN modell ska få kläderna att sitta fint och på henne ser det fult ut."
"Hon på bilden var fet i alla fall, fy tusan, jag skulle må dåligt av att se så stora tjejer i alla fall!"
"Se massa 'vanliga' eller tjocka människor tro att de är modeller är ju bara pinsamt i mina ögon. Och detta endast för att de kvinnor som inte orkar sig till gymmet skall känna att de är vackra?"
"Köper man en biltidning eller går på bilmässa vill man se Ferrari och Porsche, inte volvo och saab. Modevärlden fungerar naturligtvis likadant."



Jag blir matt bara jag tänker på det. Självklart är inte media och modevärlden de enda orsakerna till att individer utvecklar ett skevt förhållande till sin kropp och till mat, men jag tror att det är svårt att navigera rätt som ung efter att ha läst att vissa "mår dåligt över att se så feta tjejer" och då menar tjejer som har strl 42.
Den sjuka delen av mig tänker så, att andra äcklas av mig, ser mig som dum och lat eftersom jag inte tillhör den ideala kroppstypen medan den andra friska, sunda delen av mig blir provocerad så till den grad att jag faktiskt slutat bry mig och tänker att det bästa jag kan göra är att fortsätta vara en stor, smart och aktiv förebild.